Nyheter

Förklarat: subsidiaritetsprincipen, EU och det svenska snuset

Advokat Martin Johansson på advokatfirman Vinge är verksam i Bryssel och har svarat på Snusforumets frågor om vilka lagar, regler och principer som gäller för Sverige, EU och snuset.

Varför är snus förbjudet inom EU och vilket skydd har snuset i Sverige?

Försäljning av snus förbjöds redan 1992 inom EU. Vid införandet av förbudet angav EU:s ministerråd som skäl att snus innehåller cancerogena ämnen, att snus nyligen lanserats i vissa medlemsstater och är särskilt attraktivt för ungdomar samt att tre medlemsstater förbjudit snus.

Den EU-rättsliga lagstiftningen rörande tobaksvaror och dess förpackningar angav redan från början att dess syfte var att minska antalet cancerfall, och det nuvarande tobaksdirektivet (2001/37) konstaterar att 80 % av de nya rökarna är under 18 år, men hittills är snus den enda tobaksprodukt vars försäljning förbjudits inom EU.

Inför det nya tobaksdirektivet (2014/40) konstaterades att förbudet mot försäljning av snus borde behållas. Det framgår av skälen till det nya direktivet att EU:s ministerråd och EU-parlamentet menar att ett fortsatt försäljningsförbud krävs för att förhindra att en beroendeframkallande produkt med skadliga hälsoeffekter införs inom EU.

Försäljning av snus är tillåten i Sverige eftersom Sverige beviljades ett undantag från det generella EU-förbudet när landet anslöt sig till EU (detta undantag är inskrivet i anslutningsfördraget).

Subsidiariteten är en viktig princip inom EU. Vad innebär den och hur skulle den tillämpas när det gäller snuset?

Subsidiaritetsprincipen är en av EU:s allmänna rättsprinciper och finns fastslagen i EU-fördraget. Den innebär att på de områden där EU inte är ensamt behörig att stifta nya lagar, så ska EU vidta åtgärder endast om målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva genom lagstiftning på nationell nivå.

Subsidiaritetsprincipen kommer bl.a. till uttryck i det nya tobaksdirektivet (2014/40) när direktivet föreskriver att ansvaret för att reglera ingredienserna i snus bör förbli hos Sverige eftersom, på grund av försäljningsförbudet i övriga EU, det enbart är Sverige som har kunskaper om särdragen för produkten samt dess konsumtionsmönster och då effektivast kan ta fram nya regler om detta.

Kan EU förbjuda snuset eller är det Sveriges riksdag och regering som måste fatta det beslutet?

EU kan i princip förbjuda försäljning av snus i alla medlemsstater utom Sverige. I Swedish Match-domen (mål C-210/03), konstaterade EU-domstolen att förbudet mot försäljning av snus i det nuvarande tobaksdirektivet (2001/37) inte strider mot EU-rätten.

Sverige kan dock på nationell nivå självmant besluta att förbjuda försäljning av snus, alternativt avsäga sig sitt undantag enligt anslutningsfördraget.

Vad händer om regeringen lägger fram ett förslag som riksdagen röstar ned?

Regeringen har i Tobakslagen bemyndigats att, om det finns särskilda hälsoskäl, förbjuda tillverkning och införsel till Sverige av vissa slag av tobaksvaror för försäljning till konsument. Även om regeringen fått ett sådant bemyndigande har dock riksdagen alltid möjlighet att själv meddela föreskrifter i ämnet, vilket innebär att om riksdagen motsätter sig ett förbud mot snusförsäljning så kan riksdagen ändra regeringens beslut.

Livsmedelsverket har föreslagit nya föreskrifter för snus som gör produkten till den tydligast reglerade och minst skadliga produkten i världen som är gjord av tobak. Har det någon påverkan på tobaksdirektivet?

Ingen direkt påverkan. EU:s ministerråd och EU-parlamentet har antagit det nya tobaksdirektivet (2014/40) som fortsätter att förbjuda försäljning av snus i alla EU-länder utom Sverige. Eftersom det är tillåtet att sälja snus i Sverige föreskriver direktivet också att ansvaret för att reglera ingredienserna i snus ska förbli hos Sverige. Livsmedelsverkets föreskrifter, om de blir gällande, skulle inte påverka direktivet i dessa avseenden.

Indirekt skulle dock de nya föreskrifterna på ett mer generellt plan kunna åberopas som stöd för ståndpunkten att snus är mindre hälsofarligt än andra tobaksprodukter och att det därför inte är proportionerligt att bibehålla regler som behandlar snus mer restriktivt än andra tobaksprodukter.