I denna del av Harm Reduction Heroes möter Snusforumet Alex Wodak, den australiske läkaren som var med och banade väg för sprutbytesprogram under hiv-krisen och som i årtionden har förespråkat ett pragmatiskt förhållningssätt till narkotika, tobak och nikotin.

1971 var Alex Wodak en ung nyutexaminerad läkare. Sjukhuset där han arbetade byggdes om efter planer som tagits fram innan lagen om bilbälte infördes. Men när bygget väl var i gång hade antalet trafikskadade minskat kraftigt. Sängar som reserverats för olycksoffer kunde i stället användas för patienter med cancer, hjärtsjukdomar och andra sjukdomar. Det har kommit att prägla hans syn på folkhälsa.

– Jag blev förbluffad över att en så stor vinst kunde komma ur en ganska blygsam skadereducerande åtgärd, säger han.

Lärdomen har etsat sig fast, stora hälsovinster kräver inte alltid att det riskfyllda beteendet försvinner. Ibland räcker det med att minska skadan.

Civil olydnad mitt under hiv-krisen

1982 började Wodak arbeta på St Vincent’s Hospital i Sydney, nära de grupper som tidigt drabbades hårt av hiv. Han och hans kollegor fruktade att viruset snabbt skulle spridas bland personer som injicerade narkotika och vidare ut i befolkningen.

– Jag var besatt av att avvärja den katastrof som jag såg framför mig om inget gjordes snabbt, säger han.

Lösningen var bland annat sterila sprutor och kanyler, utökad metadonbehandling och utbildning där personer som själva använde narkotika medverkade.

Men myndigheterna sa nej till Wodaks ansökningar om ett sprutbytesprogram. Efter 13 försök tog han och kollegorna saken i egna händer.

– Vi var tvungna att ta till civil olydnad, säger han.

Den 12 november 1986 satte de upp en lapp på dörren och började dela ut gratis sprutor och kanyler som de själva hade betalat för.

Wodak förhördes senare av polisen, men åtalades aldrig. Erfarenheten förändrade också hans syn på motståndet mot skademinimering.

– Det gick upp ett ljus för mig. Jag insåg att det i grunden var en strid om förbudspolitik. Den insikten kom att prägla resten av hans karriär, bland annat som grundande ordförande för den organisation som i dag heter Harm Reduction International.

Från narkotika till tobak

1992 var Wodak ordförande för programkommittén vid en internationell konferens om skademinimering i Melbourne. Där väcktes frågan om samma princip kunde tillämpas på rökning.

Den brittiske nikotinforskaren Michael Russell bjöds in som talare och övertygade Wodak om att skademinimering också hade en plats inom tobakspolitiken.

Han minns att han tänkte att det säkrare alternativet borde vara det enklare valet.

– Vi borde uppmuntra människor att byta från högriskalternativ till alternativ med lägre risk.

Australien har enligt honom gjort motsatsen.

Australiens restriktiva linje

Australien har i dag ett av världens mest restriktiva regelverk för alternativa nikotinprodukter. Sedan juli 2024 får e-cigaretter lagligt tillhandahållas enbart via apotek som valt att sälja produkterna för rökavvänjning eller behandling av nikotinberoende. Snus och andra rökfria tobaksprodukter för oralt bruk är också förbjudna att säljas kommersiellt.

Cigaretter är däremot fortsatt lättillgängliga. Enligt Wodak har den obalansen inte fått efterfrågan att försvinna, utan flyttat stora delar av marknaden utanför det lagliga systemet. I juni 2026 uppskattade Australian Bureau of Statistics att omkring 80 procent av det nikotin som konsumerades i Australien 2025 kom från illegala källor.

– Australien har gjort sig till ett skolexempel för andra regeringar på vad som händer när en extrem linje genomförs, säger Wodak.

För honom är utvecklingen särskilt anmärkningsvärd eftersom Australien länge haft ett rykte om sig att föra en pragmatisk folkhälsopolitik.

– På det här området underpresterar man på ett iögonfallande sätt.

Sverige som kontrast

Sverige är enligt Wodak ett helt annat exempel.

Landet har en lång tradition av snusbruk och en mycket låg andel rökare. Sverige blev det första EU-landet att komma under femprocentsgränsen för att räknas som ”rökfritt”.

För Wodak illustrerar utvecklingen betydelsen av att skilja mellan olika sätt att konsumera nikotin.

– Enligt mig går den svenska erfarenheten bara att tolka på ett sätt, skademinimering fungerar, säger han. Han pekar också på Japan, där cigarettförsäljningen föll kraftigt efter introduktionen av upphettade tobaksprodukter, och på Nya Zeeland, där rökningen minskade samtidigt som e-cigaretter blev mer tillgängliga.

Hans slutsats är densamma: alternativ med lägre risk bör vara enklare att välja än cigaretter.

”Man måste berätta sanningen för unga”

En vanlig invändning mot tobaksskademinimering är att den är ett påhitt från industrin.

– Struntprat, säger Wodak.

Hans eget engagemang började redan 1992, långt innan dagens marknad för e-cigaretter, upphettad tobak och nikotinportioner hade vuxit fram.

Samtidigt är han tydlig med sin syn på tobaksindustrins historia.

– Den är förkastlig. Men vi kan inte ändra på det förflutna. Vad vi kan ändra på är framtiden.

Debatten blir särskilt laddad när den handlar om unga. Wodak anser att unga inte bör använda nikotin, men varnar för att överdriva risker i avskräckande syfte.

– Vi måste berätta sanningen för unga.

Samtidigt, menar han, får fokuset på unga inte tränga undan dem som löper störst omedelbar hälsorisk.

– De som löper störst risk att drabbas av en allvarlig eller dödlig sjukdom är medelålders och äldre rökare.

– Det är i första hand dem vi ska försöka uppmuntra att gå över till säkrare alternativ.

Ett budskap till Europa

På frågan vad han skulle säga till europeiska beslutsfattare som överväger framtida reglering av tobak och nikotin återvänder Wodak till sina år som läkare.

– Jag skulle säga åt dem att prata med människor som har obotliga rökrelaterade sjukdomar.

Under sin läkargärning tvingades han många gånger berätta för patienter att de hade cancer eller andra allvarliga sjukdomar som vården inte längre kunde bota.

– Det är en ganska fruktansvärd upplevelse.

De samtalen gjorde honom ännu mer övertygad om värdet av förebyggande arbete.

Som bild använder han lekplatsen. När han var barn låg ofta betong under gungor och rutschkanor. I dag är underlaget mjukt. Barn ramlar fortfarande, men konsekvenserna blir mindre allvarliga.

För Wodak är principen densamma inom tobakspolitiken: utgå från verkligheten och minska skadorna, i stället för att anta att riskfyllda beteenden helt kan förbjudas bort.

Efter mer än fem decennier inom folkhälsan är hans grundide den samma.

– Jag vill hitta pragmatiska sätt att avvärja förödande konsekvenser för hälsan. Vi måste vara realistiska.