Snusforumet möter den amerikanska forskaren Arielle Selya, som undersökte om vejpning leder unga till cigaretter – och fann att forskningen pekade åt motsatt håll.

Kort sammanfattat

• Forskaren Arielle Selya undersökte teorin att vejpning fungerar som en inkörsport till cigarettrökning bland unga.
• I en studie från 2018 fann hon inget statistiskt signifikant samband mellan användning av vejps och senare cigarettrökning.
• Senare analyser av amerikanska befolkningsdata visade att rökningen bland unga minskade snabbare än väntat efter att e-cigaretter blivit vanligare.
• Selya ändrade därför uppfattning om den så kallade gateway-teorin och började intressera sig för skademinimering.
• Cochranes senaste forskningsöversikt visar samtidigt med hög evidenssäkerhet att nikotinhaltiga e-cigaretter kan hjälpa fler att sluta röka än traditionella nikotinläkemedel.

När vejpning började bli populärt i USA omkring 2014 var Arielle Selya en forskare med fokus på rökning bland unga och nikotinberoende. Precis som många andra forskare tyckte hon att den framväxande så kallade gateway-teorin lät fullt rimlig: unga skulle börja använda vejps, utveckla ett nikotinberoende och så småningom gå över till cigaretter. Därför bestämde hon sig för att undersöka saken.

– Jag trodde verkligen på teorin om vejpning. För mig var det fullt rimligt att de skulle kunna fungera som en inkörsport, säger Arielle Selya.

Sedan tittade hon på forskningsresultaten, som visade något annat.

Från fysik och hjärnforskning till folkhälsa

Arielle Selyas väg till tobaksforskningen var långt ifrån självklar. Hon studerade fysik innan hon doktorerade i neurovetenskap vid Rutgers University, där hon forskade om hur hjärnan känner igen ansikten.

Arbetet gav henne en stark kvantitativ bakgrund och tidigt en inblick i forskningsområden där olika skolor står mot varandra. Samtidigt ville hon alltmer arbeta med frågor som hade en mer direkt betydelse för människors liv.

Efter disputationen började hon forska inom folkhälsa. Omkring år 2010 började hon arbeta med frågor om rökning bland unga, beroende och nikotinberoende. Sedan kom e-cigaretterna.

Studien som fick henne att tänka om

När Arielle Selya forskade vid University of North Dakota växte oron för vejpning och användningen bland unga. Hon tyckte sig ha hittat ett sätt att testa gateway-hypotesen.

Istället för att bara undersöka om unga som använde vejps senare var mer benägna att röka, ville hon testa en specifik mekanism. Ledde användningen av vejps till nikotinberoende, som i sin tur fick människor att börja röka cigaretter?

I en studie från 2018 fann hon inget statistiskt signifikant samband mellan användning av vejps och senare cigarettrökning. Däremot fanns ett samband åt andra hållet: cigarettrökning var förknippad med senare användning av vejps.

– Det jag hittade var raka motsatsen till vad jag hade förväntat mig, säger hon.

Det blev den första ordentliga sprickan i hennes tidigare syn på gateway-teorin.

En av granskarna av studien var den brittiske förespråkaren för skademinimering Clive Bates. Det var första gången Arielle Selya kom i kontakt med honom. I sin granskning föreslog Bates att forskare inte bara borde undersöka om vejpning var en inkörsport till rökning, utan också om de kunde vara en väg bort från cigaretterna.

– Det var han som verkligen fick mig att börja tänka på skademinimering inom tobaksområdet, säger Arielle Selya.

När befolkningsdata pekade åt samma håll

Men hon var fortfarande försiktig med sina slutsatser. Deltagarna i den första studien hade ursprungligen rekryterats utifrån tidiga erfarenheter av rökning. Det väckte frågor om materialet verkligen gav ett rent test av gateway-hypotesen. Därför valde hon en annan metod.

Selya analyserade därefter närmare två decennier av amerikansk statistik över rökning bland unga. Om vejpning fick ett stort antal unga att börja röka borde cigarettrökningen ha legat högre än den tidigare utvecklingen gav anledning att förvänta sig.

Istället minskade rökningen snabbare än väntat, ett mönster som enligt studien bättre överensstämde med att unga styrdes bort från cigaretter än att vejpning fungerade som en inkörsport till rökning på befolkningsnivå.

– Vid det här laget var jag övertygad, säger Arielle Selya.

De samlade forskningsresultaten ändrade hennes uppfattning om gateway-teorin.

Priset för att ställa fel frågor

Hon säger att hon snart upptäckte att det kunde få professionella konsekvenser att ifrågasätta etablerade uppfattningar inom tobaksdebatten.

När hon sökte forskningsanslag upplevde hon att granskare ibland tolkade även neutrala undersökningar av skademinimering som att hon förespråkade användning av vejps bland unga.

I ett svar på en ansökan ställdes i praktiken frågan om hon, genom att undersöka produkter med lägre risk, menade att de borde rekommenderas till barn.

– Nej, det är inte det jag säger, minns hon att hon tänkte.

Selya började senare arbeta på Pinney Associates, ett konsultföretag som ger rådgivning till bland andra JUUL Labs och andra nikotin- och tobaksföretag i frågor om skademinimering. Där arbetar hon idag som senior forskare (Senior Scientist). Hon är även vetenskaplig rådgivare åt Global Forum on Nicotine, GFN.

Hon håller med om att industrifinansierad forskning ska granskas noggrant, men menar att finansieringsincitament inom hela tobakskontrollområdet bör granskas på ett konsekvent sätt.

– Alla har incitament, säger hon.

Hon påpekar också att den modellering av befolkningsdata som bidrog till att förändra hennes syn på gateway-teorin finansierades med offentliga medel och genomfördes innan hon började på Pinney Associates.

Nästa stridsfråga: dubbelanvändning

Debatten om vejps har förändrats sedan de tidiga diskussionerna om gateway-teorin.

Arielle Selya säger att hon idag möter en betydligt större acceptans på vetenskapliga konferenser för att ett byte från cigaretter till vejps innebär minskad risk. Motståndet har enligt henne istället förflyttats till frågan om dubbelanvändning, det vill säga personer som både röker och använder en nikotinprodukt med lägre risk.

Kritiker betraktar ofta dubbelanvändning som ett tecken på att alternativa produkter har misslyckats och ökar den samlade hälsorisken. Enligt Selya riskerar det synsättet att missa vad som händer med enskilda personer över tid.

– Kanske hade de som ”dubbelanvänder” ett ännu sämre utgångsläge. Och kanske minskade de sin cigarettkonsumtion efter att de började använda vejps, säger hon.

Hennes invändning är att studier ibland jämför dubbelanvändare med helt andra grupper av rökare utan att undersöka hur samma individs beteende förändrades efter att personen började använda vejps.

En rökare som börjar dubbelanvända men samtidigt kraftigt minskar sin cigarettkonsumtion kan fortfarande vara på väg mot minskad skada, menar hon.

Evidensen blir allt svårare att bortse från

Kunskapsläget kring vejps och rökavvänjning har stärkts, tycker Arielle Selya. Cochranes senaste forskningsöversikt fann evidens med hög tillförlitlighet för att nikotinhaltiga vejps ökar möjligheten att sluta röka jämfört med traditionella nikotinläkemedel.

Selya är samtidigt frustrerad över att många vetenskapliga artiklar fortfarande beskriver kunskapsläget som ”blandat”, trots vad hon anser vara övertygande belägg för motsatsen.

– Det gör mig galen, säger hon.

Hon tror också att synen på nikotinportioner kan vara mindre låst än synen på vejps, bland annat eftersom användningen inte innebär inhalation.

För Selya är en sak central: alla nikotinprodukter innebär inte samma risk.

”Om något inte fungerar – gör något annat”

Samma filosofi präglar Selyas syn på reglering.

Hon anser att det är viktigt att förhindra att unga får tillgång till nikotinprodukter. Det hon ifrågasätter är steget från den legitima ambitionen till att förbjuda produkterna för alla.

Hennes syn på folkhälsa är mer rättfram:

– Jag har alltid tyckt att folkhälsans uppgift borde vara att utbilda människor och sedan låta dem fatta sina egna beslut, säger hon.

Hon oroar sig för att beslutsfattare kan fastna i en spiral av allt hårdare åtgärder: högre skatter, fler begränsningar, förbud mot smaksättning och till sist totalförbud. Även när tidigare åtgärder inte har gett önskat resultat.

– Om det enda verktyg du har är en hammare ser allt ut som en spik, säger hon.

Skademinimering är trots allt knappast någon radikal princip inom andra delar av folkhälsoarbetet. Säkerhetsbälten eliminerar inte bilolyckor. Kondomer eliminerar inte sex. Sprututbytesprogram eliminerar inte narkotikaanvändning.

För Arielle Selya är tobaksområdet det märkliga undantaget. Kanske är det just därför hennes resa är relevant.

Hon kom inte fram till skademinimering inom tobaksområdet genom ideologi. Hon började med att försöka bevisa motsatsen. Men forskningsresultaten fortsatte att peka åt ett annat håll.

Till slut följde hon dem.