Den 1 juli tog Irland över som ordförande i EU:s ministerråd – mitt under förhandlingarna om nya regler för tobak och nikotin. Landets egen tobakshistoria säger en del om vad Europa kan vänta sig det närmaste halvåret.

Den 1 juli tog Irland över ordförandeskapet i EU:s ministerråd. Samtidigt går arbetet med nya regler och skatter för tobaks- och nikotinprodukter in i ett avgörande skede.

Cypern hade ordförandeskapet under årets första sex månader och försökte då få fram ett kompromissförslag om nya punktskatter. I början av juni la Sverige in sitt veto mot den senaste revideringen av tobaksskattedirektivet (TED).

Pionjär med hårda regler

Nu tar Irland över – ett land med rykte som pionjär inom tobakskontroll. Redan 1988 blev det första europeiska landet att förbjuda försäljning av oralt tobak.

År 2004 blev Irland först i världen med ett heltäckande rökförbud på arbetsplatser, inklusive pubar och restauranger. Landet har också infört reklamförbud, neutrala förpackningar, höga tobaksskatter och ett ”tobaksfritt” mål.

Till en början gav Irlands verktygslåda tydlig effekt. Andelen vuxna rökare föll från omkring en tredjedel i slutet av 1990-talet till under 20 procent.

En envis platå

Men på senare år har nedgången stannat av. År 2024 uppgav 17 procent av befolkningen att de rökte, varav 14 procent var dagligrökare.

Irlands rökning ligger under EU-snittet på 24 procent. Samtidigt är den fortfarande långt över Sveriges, som har nått rökfri status med en daglig rökning under 5 procent.

– Irland är en intressant jämförelse med Sverige, eftersom båda länderna låg före många EU-kollegor när det gäller hårda tobaksåtgärder, säger Patrik Strömer, generalsekreterare för Svenska Snustillverkarföreningen.

– Det är tydligt att restriktioner mot rökning på arbetsplatser och offentliga platser gör skillnad. Men det förklarar inte det enorma gapet i resultatet mellan Irland och Sverige.

Trots kraftfulla åtgärder i båda länderna är det bara Sverige som har nått rökfri status.

Alternativet som Irland aldrig hade

Sverige införde också skärpta rökregler, skattehöjningar, reklamförbud och rökfria miljöer. Men Sverige kombinerade reglerna med tillgång till mindre skadliga alternativ – först traditionellt snus, senare nikotinportioner.

– I takt med att det blev allt svårare att röka i Sverige hade konsumenterna ett lättillgängligt rökfritt alternativ: snuset, säger Strömer.

– Sverige blev inte rökfritt genom förbud eller genom att tvinga folk att sluta med nikotin. Vi blev rökfria för att svenskarna, samtidigt som reglerna för rökning skärptes, hade tillgång till ett nikotinalternativ som var mindre skadligt för dem själva och mindre störande för andra.

Utrota, inte reglera

Ändå har Sveriges framgång fått ett svalt mottagande i Bryssel. Och med Irland i en position att påverka EU:s politik oroar sig Strömer för att ö-nationen ansluter sig till dem som vill förbjuda nikotin snarare än att omfamna skademinimering.

Irlands hälsominister Jennifer Carroll MacNeill har till exempel sagt att arbetet pågår för att ”utrota” nikotinportioner, som hon kallar ”särskilt lömska”. Hon har också sagt att Irland vill se det reviderade tobaksdirektivet läggas fram så snart som möjligt, med argumentet att nya nikotinprodukter som vejp och portioner kräver åtgärder på EU-nivå.

Att skydda unga är viktigt. Ingen seriös företrädare för skademinimering hävdar att nikotinprodukter ska marknadsföras mot barn.

Läxans andra halva

– Irland förtjänar erkännande för att tidigt och modigt ha infört rökförbud, säger Strömer.

– Men frågan nu är om Irland har lärt sig läxans andra halva. Restriktioner kan minska rökningen, men det är alternativen som får rökningen att kollapsa.

Han påpekar att Sveriges regler för rökfria alternativ omfattar åldersgränser, hälsovarningar, innehållskrav och produktreglering. Men han lägger till att det finns en ”avgörande skillnad” mellan att reglera vuxnas tillgång och att försöka utplåna de produkter som hjälper rökare bort från cigaretterna.

– Det är som att tvinga folk att antingen köra 100 km/h på en trång stadsgata eller inte alls, i stället för att införa en hastighetsgräns på 30, säger han.

– Det första alternativet är dödligt eller opraktiskt; det andra låter folk köra – men på ett sätt som är mindre skadligt för dem själva och andra.

Det är här jämförelsen Irland–Sverige blir så talande. Irland visar vad konventionell tobakskontroll kan åstadkomma: en stor nedgång, följd av en envis platå. Sverige visar vad som händer när rökare också får ett realistiskt substitut.

Ett direktiv som överlever ordförandeskapet

Substitutionseffekten i Sverige blir allt svårare att blunda för, menar Strömer.

– När människor får välja är de beredda att gå från cigaretter till mindre skadliga alternativ, säger han.

Det borde spela roll för EU:s nästa tobaksregler. Revideringen av tobaksdirektivet, ofta kallad TPD3, kommer att forma nikotinpolitiken i många år. Nya regler byggda på skademinimering skulle tydligt kunna skilja mellan brännbara cigaretter och mindre skadliga rökfria alternativ.

Men en TPD3 präglad av samma tänkande som Irlands hälsominister riskerar att förlänga den logik som hållit snuset förbjudet i EU i över tre decennier – och beröva européerna ännu ett mindre skadligt alternativ: nikotinportioner.

Strömer varnar för att insatserna är ”extremt höga” och att ”regleringen bör spegla risken”. Den principen kan låta självklar. Ändå behandlar politiken i stora delar av Europa själva nikotinbruket som huvudfienden, i stället för att fokusera på den långt större skada som rökningen orsakar.

Ett test för Dublin

Irlands ordförandeskap blir därför ett prov. Kommer Dublin att använda sin roll för att driva en förbudsagenda mot säkrare alternativ? Eller kommer man att inse att Sveriges resultat inte är en tillfällighet?

Tidpunkten höjer insatserna ytterligare. Kommissionen hoppas kunna lägga fram ett TPD3-förslag före utgången av 2026 – vilket innebär att det kan landa under Irlands ordförandeskap. Dublin kan inte bara bli en inflytelserik röst i debatten; landet kan hålla i klubban när texten faktiskt läggs på bordet.

– Min oro är att Irland ska förväxla förbud med ambition, säger Strömer.

– Om EU gör det svårare för vuxna rökare att få tillgång till rökfria alternativ blir resultatet inte mindre nikotin. Det blir mer rökning, mer illegal handel och färre som lämnar cigaretterna.

Sverige har mycket att förlora

För Sverige är detta ingen teoretisk debatt. EU:s beslut kan påverka svenska konsumenter, svensk export och det bredare erkännandet av den svenska erfarenheten.

– Sverige kommer inte att kunna få ett undantag från ett EU-omfattande förbud mot nikotinportioner på det sätt som vi har för traditionellt snus, påpekar Strömer.

– Det finns en verklig risk att svenska konsumenter berövas en produkt som hjälpt tusentals att sluta röka.

Ännu viktigare är att det som sker under det irländska ordförandeskapet kan avgöra om miljoner europeiska rökare erbjuds en praktisk väg bort från rökningen – eller helt enkelt uppmanas att sluta utan att få ett realistiskt alternativ.

Höj rösten i Dublin och Bryssel

Strömer hoppas att den svenska regeringen, svenska EU-parlamentariker och andra aktörer höjer rösten.

– Svenskarna måste bli tydligare i Dublin, Bryssel och Europaparlamentet under de kommande sex månaderna, säger han.

– Sverige har Europas bästa resultat, men vi beter oss alltför ofta som om det vore något att be om ursäkt för. Vi borde förklara, klart och upprepade gånger, varför det är Sverige – inte länder som försöker förbjuda säkrare alternativ – som bör inspirera nästa generations tobaksregler i EU.