Från visionen om ett ”rökfritt Finland” till en mer progressiv inställning till alternativa nikotinprodukter. Vad betyder Finlands svängning för landets framtid och hur kan Sverige spela en roll? Snusforumet fick en pratstund med Theo Herold, doktorand vid Hanken Handelshögskolan i Helsingfors.

Vad är dina tankar kring Finlands nya inställning till nikotinportioner?

Den är fascinerande och tyder på en förändring i inställningen till alternativa nikotinprodukter, en som verkar mer realistisk än ideologisk. Den nya regeringens vision angående nikotinportioner betonar att beskattning inte kommer att avskräcka människor från att använda det, utan snarare att det kommer att minska rökningens skadliga effekter.

Innebär denna nya politik att Finland går efter skademinimeringsprincipen?

Det nya regeringsprogrammet verkar svänga från ett fullständigt förbud till att erkänna rökfria alternativ som en del av lösningen. Denna förändring känns i alla fall som ett steg i rätt riktning. Jag tvivlar på att framtida regeringar kommer att återgå till den gamla inställningen.

Med tanke på din ståndpunkt om att liberalisera EU-lagstiftning, skulle du säga att den nya finska politiken ligger i linje med vad du anser är bäst för Finland?

Definitivt. Jag skulle ha föredragit en möjlighet för vanlig snusförsäljning, inte bara nikotinportioner. Men ja, jag ser denna politiska riktning som fördelaktig för Finland.

Hur ser du på övergången från den tidigare regeringens restriktiva inställning till denna mer progressiva syn på reglering?

Finland och Sverige delar likheter, särskilt vår betoning på folkhälsa och en historisk benägenhet att tvivla på individers beslutsförmåga. Denna skepticism har rotat våra historier i statliga monopol inom områden som spel, alkohol och transport. Skillnaden mellan våra länder när det gäller snus och andra rökfria alternativ är dock kulturell. Snus är sammanflätat med svensk kultur. Så under EU-integrationen kämpade Sverige för sin rätt att fortsätta snusproduktion och försäljning. Finland prioriterade istället annat för sitt EU-medlemskap över sådana överväganden. Detta förklarar i stor utsträckning varför det i alla fall delvis finns en rådande negativ inställning i det finska samhället mot att sälja snus.

Du tror att Finlands ovilja att ifrågasätta EU:s regleringar för snus och nikotinalternativ beror mer på en önskan att vara ett EU-land snarare än en genuin tro att dessa produkter borde förbjudas?

Precis. Och detta knyter an till en bredare EU-reglering. Även om snusförsäljning är begränsad inom EU, kringgår liknande produkter, etiketterade på annat sätt, dessa regleringar. Till exempel är det som Danmark säljer som ’tuggtobak’ i praktiken snus. Medan jag förespråkar en EU-gemensam upphävning av förbudet, har både producenter och konsumenter hittat kreativa sätt att navigera runt den befintliga lagstiftningen. Det är uppenbart nu, med försäljning av nikotinportioner som ett nationellt beslut, att det är fel att enbart tillskriva denna fråga EU-direktiv. Ett EU-beslut om att upphäva förbudet skulle vara en betydande gest mot att stödja skademinimering och frihet att konsumera.

Enligt regeringens program vill man införa nikotingränser, i linje med grannländernas. Hur ser du att detta kommer att påverka Finland, särskilt i förhållande till Sverige?

Det är en nyanserad fråga. Jag tolkar detta som att begränsa styrkan på de produkter som säljs. Inledningsvis var vilken nikotinstyrka som helst tillåten för nikotinportioner, men detta begränsades senare till 20 mg. Denna gräns verkar ligga i linje med regleringar i länder som Norge och Danmark, även om jag är osäker på Sverige. För nu tror jag att Finland kommer att behålla denna 20 mg-gräns.

Hur kan Sverige och Finland samarbeta under dessa politiska förändringar?

Sveriges erfarenhet som en primär producent och användare av snus erbjuder värdefull expertis på EU-nivå. Denna kunskap är viktig för länder som Finland som siktar på att anta skademinimeringsstrategier. De låga rökrelaterade cancerfrekvenserna i Sverige understryker de potentiella folkhälsofördelarna med rökfria alternativ.

På en nationell nivå kan en dialog mellan våra hälsovårdsmyndigheter effektivisera politiska beslut och gynna båda nationer. Vidare, när marknaden anpassar sig till dessa förändringar, bör våra konkurrensmyndigheter samarbeta för att säkerställa en balanserad marknadsdynamik.