Norge vill bli ett nikotinfritt samhälle och har förbjudit tobaksfria nikotinportioner. Det har resulterat i gränshandel, smuggling och tappade skatteintäkter. Bjørn Magnus Bjørnstad, vd för den norska branschorganisationen ONIK, menar att Norge behöver ta efter Sveriges snuspolitik.

– Den norska snuspolitiken är både ologisk och orealistisk, säger han.

Trots att Norge länge haft en stark snustradition har landet idag en av de mest restriktiva nikotinlagstiftningarna i Norden. Enligt norsk lag får endast etablerade nikotinprodukter som snus och cigaretter säljas. Nya produkter, som nikotinportioner, omfattas inte av lagen och är därför förbjudna. Samtidigt växer både gränshandeln och debatten om behovet av en mer riskbaserad reglering. En av dem som vill se en förändring är Bjørn Magnus Bjørnstad, vd för Opplysningskontoret for nikotinprodukter (ONIK), som arbetar för en kunskapsbaserad nikotinpolitik. Snusforumet har ställt några frågor till honom om den norska snuspolitiken, gränshandeln och vägen mot ett möjligt nordiskt samarbete.

Norge är just nu det enda landet i Norden som förbjuder tobaksfria nikotinportioner. Vad är effekten av det förbudet?

Det finns en omfattande gränshandel med tobaksfritt snus. Snus utgör nu sju procent av norrmännens inköp i Sverige, och under 2024 köpte norrmän snus där för 630 miljoner norska kronor. Återkoppling från svenska butiker visar att nästan hela den volym som norrmän köper utgörs av tobaksfritt snus. Konsekvensen är att Norge förlorar betydande skatteintäkter, norska butiker tappar omsättning och arbetstillfällen, och det uppstår en marknad som riskerar att hamna i olaglig distribution.

Återkoppling från svenska butiker visar att nästan hela den volym som norrmän köper (i Sverige, red.anm.) utgörs av tobaksfritt snus.

Om ett förbud skapar svart marknad, vad säger det om själva lagstiftningen?

Med dagens brottslighetsbild i Norden är det sista vi behöver att tillföra den svarta marknaden nya produktkategorier.

Vad anser du är det största problemet med förbudet?

Norge ser inte tillräckligt tydligt skillnaden i risk mellan olika nikotinprodukter. Cigaretter är långt mer hälsoskadliga än snus, och tobaksfritt snus innebär ännu lägre risk. Dagens förbud tar inte hänsyn till dessa väsentliga skillnader, och vi menar att lagen därmed inte uppfyller tobaksskadelagens syfte att minska hälsoskador orsakade av tobak.

Ambitionen bakom lagstiftningen är att skydda minderåriga, men det görs väldigt lite för att faktiskt hindra unga från att få tillgång till nikotinprodukter. ONIK har föreslagit flera konkreta åtgärder (…). Ingen av dessa åtgärder har införts.

Motståndarna menar att legalisering av nikotinportioner riskerar att öka användningen bland unga. Vad säger du om det?

Ambitionen bakom lagstiftningen är att skydda minderåriga, men det görs väldigt lite för att faktiskt hindra unga från att få tillgång till nikotinprodukter. ONIK har föreslagit flera konkreta åtgärder, bland annat obligatorisk legitimation för alla under 25 år, användning av så kallade “mystery shoppers” för att testa butikernas efterlevnad, digital åldersverifiering samt regelbunden insyn i plattformarnas annonsbibliotek. Ingen av dessa åtgärder har införts.
Vi har tyvärr inga bra siffror på hur många minderåriga som faktiskt köper snus eller nikotinportioner. Men Helsedirektoratet, som är Norges motsvarighet till Folkhälsomyndigheten, rapporterar att de flesta unga som vejpar använder produkter med nikotin. Det trots att vejps med nikotin är olagliga. Det visar att det inte är den lagliga, reglerade försäljningen av skadereducerande alternativ som utgör den verkliga risken för minderåriga, utan snarare bristande tillsyn och kontroll över den svarta marknaden.

Hur tycker du att den norska debatten om folkhälsa och nikotin skiljer sig från den svenska?

Den svenska debatten om tobaksskademinimering är mycket mer jordnära och realistisk, medan den norska politiken domineras av önsketänkande. Den norska debatten präglas av känslor och subjektiva uppfattningar snarare än av kunskap och modern forskning. Folkehelseinstituttet, Norges motsvarighet till Folkhälsomyndigheten, har många framstående forskare med internationellt erkända publikationer. Men deras forskning ignoreras förvånansvärt ofta när hälsomyndigheterna beskriver situationen. Det är synd att det främst är andra länder som drar nytta av den norska forskningsinsatsen.

Ser du potential för ett “nordiskt ramverk” för riskproportionell reglering?

Tobaksfritt snus är ingen stor politisk fråga ännu, men vi ser en positiv förändring framöver. Ett gemensamt nordiskt ramverk vore både naturligt och nödvändigt. Norden har lång erfarenhet av rökfria produkter, och i en tid då internationella samarbeten försvagas kan ett starkare nordiskt samarbete göra det lättare att främja skademinimering och bekämpa oreglerade marknader.

I en tid då internationella samarbeten försvagas kan ett starkare nordiskt samarbete göra det lättare att främja skademinimering och bekämpa oreglerade marknader.

Hur skulle en fungerande nordisk modell för nikotinreglering kunna se ut?

Den bör bygga på den senaste internationella forskningen om tobaksskademinimering. Om de nordiska länderna lyckas etablera ett kunskapsbaserat, riskanpassat regelverk, har vi möjlighet att bli en global förebild. Norden har redan infrastrukturen på plats genom Nordiska rådet för att utveckla och genomföra gemensamma regler som vilar på vetenskaplig dokumentation och modernt folkhälsoarbete.

Om de nordiska länderna lyckas etablera ett kunskapsbaserat, riskanpassat regelverk, har vi möjlighet att bli en global förebild.

Sverige har kommit långt med att minska rökningen tack vare snus. Hur ser du på möjligheten att överföra den erfarenheten till Norge?

Det finns mycket att lära av Sverige, som ofta lyfts fram som ett exempel på hur en målmedveten strategi lyckats sänka andelen rökare kraftigt. Även Storbritannien – trots att landet saknar snustradition – har lyckats minska rökningen genom att satsa på e-cigaretter som ett mindre skadligt alternativ till cigaretter. Norge känner väl till dessa internationella framgångshistorier, men har tyvärr en tendens att välja egna lösningar oavsett hur effektiva de faktiskt är.