Från en tobaksprodukt i mängden till ett folkhälsomirakel. Hur kan en liten prilla skapa så stor debatt i hela EU – i snart 30 år? Det har inte varit helt odramatiskt, enligt Patrik Strömer, generalsekreterare Svenska Snustillverkarföreningen.  

Hur såg man på snus inom EU generellt på 1990-talet? 
Från europeiskt håll såg man till största delen med skepsis mot snus. Snus förbjöds i maj 1992 och där och då var det få protester. På den tiden sågs snus som ytterligare en tobaksprodukt och inte alls som något som skulle kunna ersätta cigaretterna och därmed minska rökningen.  

Hur gick samtalen till när det förhandlades om snusfrågan inför Sveriges medlemskap 1995? 
För svenskt vidkommande blev det ganska snabbt uppenbart att det skulle bli nej till EU om snuset samtidigt skulle förbjudas. Bildekaler med ”EU? Inte utan min prilla” var en vanlig syn och protesterna mot EU:s klåfingrighet fanns alltså redan innan medlemskapet. Resultatet av förhandlingarna blev artikel 151 i anslutningsfördraget som ger undantag för Sverige och Norge. Sedan röstade Norge (ännu en gång) nej till medlemskap, men omfattas ändå av undantaget precis som Sverige. Mer går att läsa i Snuskommissionens rapport En dosa snusförnuft. 

Vad är mest minnesvärt kring snusfrågan inom EU? 
Att den maltesiske EU-kommissionären John Dalli fick lämna sin post efter att hans representant begärt en muta är förstås oerhört. I en rimlig och rättvis värld hade snusförbudet avskaffats, utan att en högt uppsatt politiker vill ha 50 miljoner Euro.  

Det mest bisarra är kanske att den statligt finansierade organisationen Tobaksfakta bjöd in den sparkade Dalli till Almedalen. Att han fick lämna sin post berodde på försök till korruption och inte för att Swedish Match ville ge sin syn på saken inför det nya tobaksproduktdirektivet.  

Vad är Tippex-skandalen? 
Det var en vetenskaplig rapport som lämnades till EU-Kommissionen 2004. Sambandet mellan muntobak och cancer hade undersökts och rapporten kom fram till att produkter som används i Indien, Sudan och Uzbekistan faktiskt har en koppling på grund av höga halter av potentiellt skadliga ämnen. Detta gäller dock inte för svenskt snus som tillverkas enligt livsmedelslagstiftningens krav och som har gränsvärden för potentiellt skadliga ämnen, precis som alla livsmedel.  

Skandalen inträffade då informationen om svenskt snus helt enkelt ströks för att dölja sanningen. Detta kom sedan till Aftonbladets kännedom, som skrev en artikel om det. Det är fortfarande ingen som har tagit på sig ansvaret för den falska information som EU-Kommissionen därmed fick.  

Har Sveriges medlemskap bidragit till större förståelse för snus och nikotinportioner? 
Inte så mycket på politisk nivå, tyvärr. Däremot blir det allt fler före detta rökare som uppmärksammar att Sverige sticker ut i statistiken. Bland den mer insatta kretsen internationellt är det uppenbart att det är snuset och på senare tid även nikotinportionerna som bidragit till lägre rökning. Men medan cigaretter säljs i alla EU-länder är det få politiker som tycker att det är värt att studera det land som är bäst.  

Har Sverige gjort tillräckligt för att bygga broar när det kommer till snusfrågan? 
Nej, tyvärr. Sveriges regering borde faktiskt våga skryta om detta. Och de delegater som reser till internationella WHO-konferenser brukar vara väldigt tysta med att förklara varför svenska män rökte mer än svenska kvinnor 1980 och att proportionerna 20 år senare var helt omvända, trots att regler, skatter, varningstexter och rökförbud varit desamma för både kvinnor och män under hela perioden. Men då var snusande en utpräglat manlig vana.  

Många länder i EU kämpar verkligen med hanteringen av regleringen av snus och nikotinportioner. Vad tror du är lösningen? 
Den enklaste lösningen är en harmonisering på EU-nivå, som i princip kopierar den svenska lagstiftningen och skattenivån. Allt annat innebär orättvisa fördelar för cigaretterna och det kan väl ändå inte vara avsikten? 

Hur skulle du vilja se EU arbeta med snusfrågan i framtiden? 
Att fler länder gör som Sverige och därmed uppnår liknande resultat. Det finns massor med bortförklaringar, svaga motargument och konstiga invändningar. Men den som är intresserad av resultat i verkligheten kan inte blunda för hur verkligheten ser ut. Och då är det tydligt att om det finns rökfria nikotinprodukter för vuxna konsumenter, så minskar antalet rökare. Sverige bevisar det, och det finns ingen anledning att tro att andra länder skulle skilja sig, även om den månghundraåriga traditionen saknas.