12 forskningsstudier: svenskt snus bra för folkhälsan
Huruvida svenskt snus är skadligt eller inte är föremål för flera forskningsstudier och en ständigt pågående debatt. De flesta är överens om att snus är betydligt mindre skadligt än cigaretter. Många menar att snus har en skadereducerande effekt i och med att det kan verka som ett substitut till de betydligt mer skadliga cigaretterna.
Trots detta är det inte ovanligt att snus och cigaretter likställs, på detta har vi sett prov från bland annat den svenska regeringen genom åren. Men vad säger egentligen forskningen om dessa samband?
Snusforumet har gjort en sammanställning av 12 vetenskapliga artiklar och forskningsstudier som berör snus som skadereducerare och avvänjningsmedel för rökning.
Forskningsstudier om Sverige
Genom tvärsnittsdata från norra Sverige har Rodu m.fl. (2003) kommit fram till att snus har spelat en stor roll i minskningen av rökning bland män i norr. Utvecklingen är kontrollerad för folkhälsopolitiska reformer och beror sannolikt på historiska och samhälleliga influenser. I en liknande studie studerar Lund m.fl. (2010) förekomsten av snusbruk och avslutat cigarettbruk i Norge. Liksom i Sverige visar den norska studien att snusbruk är förknippat med en ökad sannolikhet för att vara en före detta rökare.
Foulds m.fl. (2003) har gjort en forskningsgenomgång av artiklar och andra datakällor om snusbruk, annat tobaksbruk och förändringar av folkhälsan i Sverige. Forskningsgenomgången visar att svenskt snus inte tycks orsaka cancer eller luftvägssjukdomar, det kan dock öka risken för hjärtsjukdomar samt vara skadligt för foster, även om risken för detta är betydligt lägre för snusare än för rökare. Forskningen visar vidare att andelen män i Sverige som röker har minskat med 25 procent mellan 1976 och 2002 medan minskningen för kvinnor uppgår till 14 procent under samma period. Cirka 30 procent av männen har övergått till snus när de slutat röka vilket gjort att andelen män i Sverige som drabbas av lungcancer har minskat väsentligt.
McNeill & Munafò (2012) diskuterar nyttan av att använda alternativa nikotin- och tobaksprodukter som riskreducerande medel för att minska bruket av cigaretter. De använder Sverige som exempel på ett land, som trots relativt högt tobaksbruk, lyckats minska tobaksrelaterade sjukdomar genom att minska bruket av cigaretter genom en övergång till snus. Minskningen avser i första hand svenska män som idag har Europas lägsta förekomst av både luftvägssjukdomar och munhålecancer.
I en studie baserad på data från det svenska Tvillingregistret undersöker Furberg m.fl. (2008) om svenskt snus bidrar till ökad eller minskad risk att börja röka. Forskarna kommer fram till att snusande i större utsträckning leder till att personer slutar istället för börjar röka.
Rodu m.fl. (2009) bekräftar att användningen av snus är en viktig faktor i den låga förekomsten av rökning, särskilt bland yngre män och kvinnor i norra Sverige. Syftet med denna studie var att beskriva tobaksanvändning i 2009 Nordsveriges kohort från WHO:s Multinational Monitoring of Trends and Determinants in Cardiovascular Disease (MONICA) studie. Information om rökning och snusbruk samlades genom undersökningar som genomfördes i Norrbotten och Västerbotten, 1986, 1990, 1994, 1999 och 2004.
Denna studie bekräftar att användningen av snus är en viktig faktor i den låga förekomsten av rökning, särskilt bland yngre män och kvinnor i norra Sverige.
Studier om Norge
Lund & McNeill (2013) har studerat dubbelt bruk av snus och cigaretter bland norska män. I studien jämför forskarna brukare av både snus och cigaretter med brukare av endast cigaretter avseende intensitet i rökandet, planer att sluta röka samt deras framtida rökning. Studien studerade totalt 3 524 män i åldrarna 16-74 år, av dessa hade 6,8 procent kombinerat bruk av snus och cigaretter men bara 1 procent rapporterade att de använde båda produkterna dagligen. Studien visar att brukare med dubbelt bruk röker signifikant färre cigaretter än brukare som slutat snusa eller aldrig snusat. 53,6 procent av de brukare som använder snus dagligen uppger att syftet med snusandet är att sluta röka. Resultaten visar även att dubbla brukare i högre grad förväntar sig att de ska vara rökfria inom 5 år.
Scheffels m.fl. (2012) har studerat förekomsten av snus som rökavvänjningsmetod bland norska män och kvinnor i åldrarna 16-74 år. Forskarna kommer fram till att snus är en vanlig rökavvänjningsmetod bland norska män medan norska kvinnor föredrar nikotinläkemedel. Man ser till exempel att 45,8 procent av männen under 45 år som använt snus i sitt senaste försök att sluta röka inte längre brukade cigaretter. Resultaten indikerar att snus kan vara en effektiv metod för att sluta röka.
Lund (2012) har studerat uppfattningen om riskerna med snus respektive cigaretter och sambanden mellan riskuppfattningen och viljan att använda snus vid rökavvänjning. Studien som studerat 14 744 norska män i åldrarna 20-50 år, visar att endast 22,9 procent av männen som är dagligrökare anser att snus är betydligt mindre skadligt. Resterande grupp anser antingen att hälsoriskerna för snus är liknande eller större än cigaretter (39,8 procent) eller att snus utgör något lägre risk (37,2 procent). Lunds slutsats är att det finns stora möjligheter att förbättra rökares hälsa genom informationsinsatser om snusets skadereducerande effekt i länder där snus är tillåtet.
Övriga forskningsstudier
Le Houezec m.fl. (2011) har gjort en metastudie om nikotinläkemedel och snus som substitut till cigaretter och produkter för rökavvänjning. De forskningsstudier som författarna har undersökt visar att snusbruk kan ge ökad risk för hjärtinfarkt jämfört med personer som aldrig använt tobak. Studierna visar dock att snusbruk ger mycket liten eller ingen ökad risk för munhålecancer. En studie som refereras till i artikeln kommer fram till slutsatsen att snus är cirka 90 procent mindre farligt än cigaretter. Sverige är exempel på ett land som lyckats minska den tobaksrelaterade dödligheten med hjälp av snus och forskarna argumenterar därför för att regleringen av snus i EU bör ses över för att möjliggöra liknande minskningar i andra rökintensiva EU-länder.
Ramström & Wikmans (2011) drar slutsatser från tre olika enkätundersökningar som handlar om tobaksbruk och kommer fram till att snusbruk inte fungerar som en inkörsport till rökning utan snarare motverkar rökning. Resultaten visar också att rökare som börjar använda snus i större utsträckning slutar att röka än fortsätter med dubbelt bruk. Vidare visar resultaten att snusbruk snarare försvagar än förstärker nikotinberoendet och att rökare som börjar snusa är mer benägna att försöka sluta röka.
Bertuccio m.fl. (2011) har utfört en sammanslagen analys av cigarr- och piprökning, rökfritt tobaksbruk och risken för bukspottkörtelcancer med hjälp av data från elva fall- och kontrollstudier. Resultaten visar att cigarrökning är förknippad med en ökad risk för cancer i bukspottskörteln, medan inget signifikant samband framkom för piprökning och rökfritt tobaksbruk som till exempel snusning.
Nilsson (2011) har undersökt sambandet mellan tobaksspecifika nitrosaminer och cancer. Slutsatsen är att låg-nitrosaminprodukter, till exempel snus, inte kan kopplas till DNA-skador med statistisk säkerhet, till skillnad från hög-nitrosaminprodukter som till exempel vissa tuggtobaksprodukter.
Man kan hitta flera forskningsstudier om snus på Snusforumet under Fakta.
