ANDT-strategi: 3 argument för varför snus INTE ska likställas med cigaretter

NyheterTagged , ,

Det finns de som anser att allt tobaksbruk ska behandlas lika när Sveriges ANDT-strategi uppdateras 2021. Detta trots de stora skillnaderna i hälsorisker mellan rökning och snus. Här tittar vi närmare på argumenten för likabehandling av all tobak och varför de är fel.

Den svenska politiken kring alkohol, tobak och narkotika bygger på en så kallad ANDT-strategi (Alkohol, Narkotika, Dopning, Tobak), som Riksdagen fattar beslut om ungefär vart fjärde år.

Anledningen till att politiken ägnar sig åt de här frågorna är att dessa ämnen är förknippade med risker för hälsan och en beroendeproblematik. Det är dock så att skademinimeringsprincipen tillämpas ojämnt i Sveriges i nuvarande ANDT-strategi och de mål som den omfattar.

ANDT-strategin om alkohol: minska skadorna

När det gäller alkohol är målet att minska skadorna. Lite förenklat kan man säga att rattfylla, misshandel, olyckor och skrumplever är något som ska minska. Däremot anses det inte som något hälsoproblem att folk dricker Aperol på krogen eller köper hem lådvin från Systembolaget.

Faktum är att samtidigt som det skett liberaliseringar i alkoholpolitiken har konsumtionen per capita minskat under de senaste 15 åren och att riskkonsumtionen bland vuxna minskat enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten. Med andra ord, skademinimeringsprincipen funkar när det gäller alkohol.

ANDT-strategin om narkotika: minska skadorna

Målet för narkotikapolitiken å andra sidan har varit ”ett samhälle fritt från narkotika”. Men det finns en växande tro att politiken inte har avsedd effekt. Riksdagens socialutskott begärde i februari 2020 att den svenska narkotikapolitiken skulle utvärderas så att den ”innehåller insatser för att minimera de skador narkotikan orsakar”. 

Det visar att politiker kan våga tänka om när den befintliga politiken inte har lyckats och man ser behovet av en ökad tillämpning av skademinimeringsprincipen.

ANDT-strategin om tobak: minska allt bruk?

Men när det gäller tobak har det hittills varit svårare för Riksdagen att inse fördelar med att ha skademinimering som mål. Alla former av tobakskonsumtion behandlas på samma sätt trots de stora skillnaderna i hälsorisker. I policyn står det att ”tobaksbruket ska minska”, vilket alltså betyder att cigaretter (där beräkningar på antalet döda per år varierar från 6 000 till 12 000 per år) och snus (där myndigheterna inte för någon statistik och därför inte heller har några siffror) ses som lika skadliga.

Att detta inte stämmer med vetenskaplig evidens är uppenbart, men det allra märkligaste är varför policyn för alkohol går ut på att minska skadorna och att man vill ha skademinimering när det gäller narkotika MEN att man håller fast med en tobakspolitik som INTE syftar på att minska skadorna.

Hur kan man vilja likställa cigaretter och snus?

Som de flesta vet är Sverige enda landet i EU där snusförsäljning är tillåten och svenska män har också överlägset lägst risk att drabbas av tobaksrelaterade sjukdomar. I praktiken har svenska folket aktivt valt att minska skadorna till följd av sin tobaksanvändning, men har samtidigt haft stat, politiker och myndigheter emot sig.

Vad kan det då finnas för skäl till att likställa cigaretter och snus?

Här listar vi de påståenden som vi mött i debatten samt varför de är inte övertygande:

1) All tobak är beroendeframkallande och det är svårare att sluta med snus

Argumentet bortser helt från skillnaden i hälsorisker mellan att röka och att snusa. Det stämmer att även snus innehåller nikotin, som för många ger ett välbefinnande och är beroendeframkallande.

När det gäller att sluta med nikotin är den personliga motivationen en stark faktor och det är givetvis lättare att sluta röka, med tanke på riskerna, än vad det är att sluta snusa, med tanke på att riskerna är så små för alla som inte är minderåriga, gravida eller hjärtsjuka. Ibland påstås att snus skulle vara svårare att sluta än cigaretter, men då är det för att motivationen saknas. För det är såklart lättare att motivera sig att sluta röka, eftersom rökning är ett riskabelt beteende. 

Samtidigt är exempelvis graviditet en starkt motiverande faktor för att sluta använda nikotin. Sedan kan man fråga sig om staten alls ska ha synpunkter på människors konsumtion, så länge det inte påverkar någon annan.

2) Barn och unga måste skyddas från alla former av tobak och nikotin

Ja, det finns alltså åldersgräns på 18 år för att få köpa tobak. Är du inte myndig så har du inte heller rätt att köpa cigaretter eller snus. Att helt förhindra minderårigas inblick i vuxenvärlden kan inte kombineras med ett öppet och fritt samhälle. Däremot är åldersgräns för köp rimligt och utgör ett skydd.

Det är rimligt att skydda yngre med en sådan åldersgräns, men det finns heller inget särskilt skäl att införa hårdare åtgärder mot vuxna, med barn som svepskäl.

3) EU förbjuder Sverige att särbehandla snus.

Det påståendet bygger på att det skulle vara ett handelshinder om Sverige hade olika regler för cigaretter och snus. Men argumentet faller på två viktiga principer. Den första är att Sverige i sitt anslutningsavtal med EU har inskrivet att det är Sverige som reglerar snus.

Den andra är att enskilda medlemsstater har rätt att reglera produkter om det påverkar hälsa och miljö. Vad finns det för skäl till att Sverige inte skulle vilja vara det land i EU där frekvensen av lungcancer är överlägset lägst även i fortsättningen? Och varför skulle EU vilja att den höjdes?

Till detta kan läggas att om inte EU redan från början hade ett gigantiskt handelshinder i form av förbudet mot just snus, så skulle inte frågan ha den här speciella karaktären. Att vårt undantag mot EU:s snusförbud på något sätt skulle vara hotat av att Sverige ändrar en formulering i sin nationella folkhälsostrategi, till exempel genom att jämka formuleringen för tobak med den som redan finns för alkohol, är helt uteslutet.

En ny ANDT-strategi 2021?

Finns det något ytterligare argument än de som vi svarade på ovan så är vi tacksamma för tips. Huvudsaken är att vi kan uppmärksamma vikten av att tillämpa skademinimeringsprincipen även till tobak när Riksdagen förbereda den nya ANDT-strategin som ska vara på plats senast 2021.

Just nu finns det alltså ingen sammanhållande tanke i strategin, utan det spretar åt alla håll. En enkel och rimlig väg framåt vore att se till att det för bruk av alkohol, narkotika och tobak handlar om att minska skadorna.

Vad det skulle kunna innebära i praktiken för tobakspolitik återstår att se. Det skulle kunna ta form av en sänkt, eller åtminstone inte höjd, punktskatt på snus. Eller att vården informerar sakligt om skillnaderna i hälsorisker mellan att röka och att snusa. Man kan också hoppas att myndigheterna skulle kunna åtminstone uppdatera deras information för att bättre spegla forskningsläget.