En ny svensk studie påstår att fäders snusbruk i tonåren kan öka risken för astma och allergi hos deras barn. Men forskaren Arielle Selya menar att slutsatserna vilar på allvarliga metodbrister – underlaget är alldeles för tunt för de starka påståendena.

Studien, som publicerats i International Journal of Epidemiology och finansierats av Hjärt-Lungfonden, följde 1 090 par av fäder och barn genom två långvariga svenska hälsoundersökningar.

Forskarna fann att barn till fäder som börjat snusa i tonåren – 89 fäder totalt – hade högre förekomst av allergisk astma, astmasymtom, kronisk bronkit och eksem, jämfört med barn till fäder som aldrig snusat. Något motsvarande mönster syntes inte hos fäder som börjat snusa först som vuxna. 

Författarna föreslår att snusbruk under puberteten kan utlösa förändringar i spermieceller som sedan ärvs vidare.

Men Arielle Selya, senior forskare vid Pinney Associates med inriktning på skademinimering, är kritisk. Efter en genomgång av studien och dess metodik landar hon i att datan är alldeles för tunn för att stödja de slutsatser som dras.

Premissen ”verkar inte rimlig” 

Selya reagerar först på själva grundpremissen.

– Det verkar inte rimligt över huvud taget. Snus involverar varken lungor eller luftvägar, så det är svårt att se hur det skulle kunna orsaka luftvägsproblem hos någons framtida barn, säger hon.

Det betyder inte att siffrorna i studien är felaktiga, understryker hon. Men det innebär att forskarna behöver en ovanligt stark bevisning för att förklara varför ett samband alls skulle finnas – och det är där studien brister.

För få andra förklaringar uteslutna 

Forskarna använder en förhållandevis avancerad statistisk metod för att ta hänsyn till andra möjliga förklaringar. Men enligt Selya kan metoden inte kompensera för hur få förklaringar som faktiskt togs med.

– Metoden ser sofistikerad ut, men den kan inte lösa det underliggande problemet: att de bara har kontrollerat för en handfull andra tänkbara förklaringar, säger hon.

Studien tog främst hänsyn till faderns egen barndomsastma, om han rökte, mor- och farföräldrarnas utbildningsnivå och några grundläggande fakta om barnen. Flera andra relevanta faktorer har enligt Selya ignorerats eller lämnats utanför. Många borde ses som självklara kandidater: moderns luftvägshälsa, om modern har rökt, exponering för luftföroreningar eller mögel i hemmet.

Allergi – inte astma i allmänhet

En detalj i resultaten sticker ut. Kopplingen till snus visade sig framför allt för allergirelaterad astma och eksem – inte för astma överlag.

– För mig pekar det mot allergiska eller immunrelaterade tillstånd, inte mot luftvägssjukdom specifikt, säger hon.

Om det är det verkliga mönstret blir en helt annan uppsättning förklaringar relevanta, menar Selya – sådana som studien inte alls berör. Om familjen har husdjur, eller till och med hur disken diskas hemma, är båda etablerade faktorer som kopplats till barns allergirisk.

Rökning mättes för trubbigt 

Studien justerade för om fäderna hade rökt, vilket kan verka som den självklara faktorn att kontrollera för. Men Selya menar att mätningen var för grov för att göra sitt jobb. Fäderna registrerades bara som rökare före eller efter puberteten, inte om de fortsatte röka senare i livet, när barnen växte upp.

Den skillnaden spelar roll, säger hon, eftersom tung och långvarig rökning kan betyda att fadern har fört vidare gener kopplade till rökning, eller att barnen helt enkelt har utsatts för rök i hemmet.

– Eftersom cigarettrökning är vanligare bland män som också snusar kan det förklara varför avkomman har fler luftvägssymtom – men skulden hamnar på snuset i stället, säger hon.

Kontrollerna som aldrig gjordes 

Författarna körde flera kompletterande tester för att se om resultaten höll under andra förutsättningar – till exempel genom att plocka bort barn som själva snusade, eller vars fäder hade hösnuva. Selya varnar för att testerna inte träffar studiens verkliga svagheter. Forskarna kontrollerade aldrig vad som hände om de tog bort barn vars fäder aldrig hade rökt vanliga cigaretter, eller vars föräldrar själva hade astma.

– Känslighetsanalyser är en bra idé, men de som valts här är inte relevanta för de centrala frågorna, säger Selya.

För att illustrera sin poäng pekar Selya på en detalj i studiens egna data: mor- och farföräldrarnas utbildningsnivå samvarierar med om fadern snusade. Men en mans tonårssnusande kan omöjligt ha påverkat hans egna föräldrars utbildning åratal tidigare. 

Det är ett mönster i datan utan någon möjlig orsaksförklaring – ändå används, menar hon, liknande svaga mönster på andra ställen i studien för att stödja betydligt starkare slutsatser än vad beläggen bär.

Samband är inte orsak 

Trots det drar Kristina Sparreljung, generalsekreterare för Hjärt-Lungfonden, ganska starka slutsatser om studiens betydelse för hur man ska se på nikotins eventuella effekter.

– Resultaten är oroande och tyder på en koppling mellan exponering för tobak och nikotin tidigt i livet och konsekvenser långt senare – även för nästa generation, säger hon i ett uttalande om studien.

Men Selya, som även är vetenskaplig rådgivare åt Global Forum on Nicotine (GFN) och konsult åt Juul Labs, ser studien inte som en varningsklocka, utan snarare som en påminnelse om att ett samband i datan inte är detsamma som en orsak.

– Om avkommans snusbruk, faderns snusbruk och faderns astma alla är korrelerade vore det absurt att påstå att avkommans snusande orsakade fädernas astma – ändå bygger påståendena i den här studien på precis samma slags evidens, förklarar hon.

Utan att utesluta betydligt fler av de vardagliga faktorerna som tenderar att gå igen i familjer – allergier, rökvanor, hemmiljö – förblir påståendet att faderns snusbruk skadar barnens hälsa obevisat, menar Selya.

– De allvarliga bristerna och begränsningarna i den här studien är långt ifrån tillräckliga för att motivera det starka språket och de tvärsäkra slutsatserna från Hjärt-Lungfonden, säger hon.

– Den här typen av budskap kommer sannolikt att öka missuppfattningen att alla nikotinprodukter är lika skadliga – missuppfattningar som tyvärr håller kvar många i en betydligt farligare cigarettrökning. Hälsomyndigheter har ett ansvar för korrekt kommunikation som rättar dessa rekordhöga missuppfattningar i stället för att förvärra dem.