En ny avhandling från Umeå universitet hävdar att snusare löper större risk för tidig död. Trots skrämmande rubriker säger Umeåstudien faktiskt inget nytt om de förmodade riskerna med snuset i sig, säger Tryggve Ljung, Vice President of Scientific Affairs på Swedish Match.

Studien, med titeln Snus use and mortality: associations, potential mechanisms, and socioeconomic aspects, undersöker hälsoeffekterna av snusanvändning, med fokus på dödlighet.

Forskarna drar slutsatsen att ”snusanvändning är associerad med ökad all-cause och kardiovaskulär dödlighet, och till dödsfall av andra orsaker, som kan vara begränsade till yttre orsaker. Cancerdödligheten kan också öka bland snusare”.

Enligt studien räcker inte skillnader i socioekonomisk status för att förklara sambandet mellan snus och ökad dödlighet.

– Det går att se att snusarna dör tidigare i nästan alla kategorier av dödsorsaker som vi har studerat och att skillnaden kvarstår även när man tar hänsyn till övriga levnadsvanor och socioekonomiska faktorer, säger Marja Lisa Byhamre, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, och avhandlingens huvudforfattare.

För att bättre förstå exakt vad avhandlingen säger och inte säger om snus och dödlighet ställde Snusforumet några frågor till Tryggve Ljung, Vice President of Scientific Affairs hos Swedish Match. 

Vad visar denna avhandlingen?

Avhandlingen bygger på fyra studier, två publicerade och två opublicerade. Den första studien visar att den ökade dödligheten av alla orsaker drevs främst av ”andra orsaker” och kardiovaskulär dödlighet. Inget statistiskt samband sågs mellan snusanvändning och cancer. Dessutom var tidslängd för snusanvändning relaterad till alla orsaker, hjärt-kärlsjukdom och ”andra orsaker”, men inte cancerdödlighet. 

Andra studien visade en något lägre dödlighet av alla orsaker och en något högre kardiovaskulär dödlighet medan dödligheten från ”andra orsaker ” ökade inte statiskt. Studien analyserade ”yttre orsaker” – som olyckor och självmord – separat, och till skillnad från ”andra orsaker” associerades snusanvändning i vissa grupper med olika socioekonomiska status.

I linje med tidigare studier hittade Byhamre inget heller samband mellan snusanvändning och cancerdödlighet.

Tryggve Ljung

Tredje studien tittade på etablerade riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom som t ex metaboliskt syndrom, central fetma, förhöjda triglycerider och högt blodtryck, och fann inget samband mellan snusanvändning och dessa riskfaktorer.

Fjärde studien tittade på nya föreslagna riskfaktorer som kan vara involverade i både hjärt-kärlsjukdom och cancer, såsom nivåer av C-reaktivt protein (CRP), vitamin D och testosteron. Byhamres studie visade att snusare hade lägre D-vitaminnivåer och slutligen visade studien att manliga snusare hade något högre testosteronnivåer.

Vad drar du för slutsatser?

Datan indikerar att snusare har en något ökad dödlighet av alla orsaker som till stor del är driven av underliggande faktorer och inte direkt kopplad till snus som produkt. Vidare är snus inte förknippat med en ökad risk att ha en hjärt-kärlsjukdom, men att fortsätta snusa efter hjärtinfarkt kan leda till sämre prognos. Och i linje med tidigare studier hittade Byhamre inget heller samband mellan snusanvändning och cancerdödlighet.

Kan du förklara mer om vad Umeåstudien säger om snusares risken att dö i förtid oavsett dödsorsak?

Studien tittar på ”all-cause mortalitet” som är någon slags “flugpapper” för arv, miljö och stokastiska variabler. Om en grupp har en ökad ”all-cause mortalitet” så kan det såklart bero på otur, livsstil eller arv. Att snusare har en något ökad all-cause dödlighet är inget nytt. Det visade Bolinder redan 1994 och Roosaar 2008. Byhamres studie visade en dödlighet som är på ungefär samma nivå. 

Byhamres andra hittills opublicerade studie tittade på “all-causes” minus hjärt-kärl och cancer och resultat var inte statistiskt förhöjd. Hon analyserade även ”External causes” som självmord och olyckor och fann här en statiskt förhöjd risk i vissa socio-ekonomiska grupper, men inte i andra – vilket indikerar att det inte är snuset i sig som har betydelse.

Men Byhamre påstår ändå att hennes analys av socioekonomiska faktorer visar att “det sannolikt är snuset i sig som ger den ökade risken” att dö i förtid. Hur svarar du på det?

Byhamre tittade på icke-etablerade riskfaktorer, alltså faktorer som inte har visats vara kopplade till hjärt-kärlsjukdom som CRP, Vitamin D och testosteron. En kritik mot studien är att den saknar en hypotes eftersom det verkar vetenskapligt ologiskt att studera förekomst av icke-etablerade riskfaktorer till ett utfall som inte föreligger. 

Jag skulle säga att Byhamres data visar snarare att det är snusare och inte snuset som ligger bakom en ökad risk eftersom snusare som bor i stan har en ökad risk, men inte snusare som bor på landet. Snusare med lägre utbildning hade ökad risk, medan de med högre utbildning och hög inkomst hade inte ökad risk, och så vidare. Det är mest en hagelskur utan rimlig hypotes som förklarar empirin.

Vad säger avhandlingen om ökad risk för snusare att dö i förtid pga hjärtkärlsjukdom? 

Medan Byhamre hävdar att ”det nu finns starka bevis för ett samband mellan snusanvändning och ökad risk för kardiovaskulär död”, ska man komma ihåg att de viktade vetenskapliga bevisen inte har visat något samband mellan snusanvändning och risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. Däremot tyder viktade evidensen på att prognosen efter en första hjärt-kärlhändelse kan förbättras om snusare slutar snusa vid en kardiovaskulär händelse.

För att vara tydlig, man får inte hjärt-kärlsjukdom av att snusa.

Tryggve Ljung

Ett flertal större studier, inklusive en studie av Hansson 2012 som använde samma åtta kohorter som Byhamre, har samstämmigt visat att snusare inte drabbas av hjärtkärlsjukdom i högre utsträckning än individer som aldrig använt någon form av tobak. 

I linje med bristen på samband mellan snusanvändning och risken att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar visade Byhamres avhandling att det inte fanns något samband mellan etablerade riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar och snusning. Evidensläget visar att snusare varken har en ökad förekomst av de riskfaktorer som leder till hjärt-kärlsjukdom eller en högre förekomst av hjärt-kärlsjukdom. 

Resultaten tyder inte på att snus i sig är förknippat med en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. För att vara tydlig, man får inte hjärt-kärlsjukdom av att snusa.