I den här delen av intervjun berättar Patrik Strömer om nikotinportionernas betydelse för Sveriges rökare. Blir han mer motiverad när han ser Sverige närma sig målet att bli rökfritt? Och varför lever myter om snus kvar? 

Hur har föreningen drivit på för att höja kunskapen om snus? 

På väldigt många olika sätt. Vi har skrivit artiklar, haft seminarier, enskilda möten och förstås lanserat Snusforumet. Vi har även tagit fram en del undersökningar och så Snuskommissionen, som arbetar självständigt och som har tagit fram flera rapporter. Bara det faktum att det finns en förening med detta uppdrag gör att kunskapsnivån har höjts. Men det finns fortfarande aktörer och politiska krafter som sprider desinformation och skrämselpropaganda. Det är ett mönster som går igen internationellt, vilket har lett till att många rökare nu tror att det är farligare att byta till snus, nikotinportioner eller vejp eftersom de ständigt får höra att de nya produkterna är så farliga. I Sverige skulle jag säga att kunskapsnivån generellt är bättre än i de flesta andra länder, men jag vågar inte säga om det beror på att vi har traditionen eller något annat.  

Hur har nikotinportioners intåg påverkat debatten? 

De har först och främst bidragit till att Sverige nu på riktigt har två rökfria generationer, vilket är helt fantastiskt! Men det har också lett till moralpanik och överdrifter, tyvärr. Det är talande att skattefinansierade organisationer numera ägnar mer tid åt smaker i nikotinportioner än att arbeta för minskad rökning och därmed bättre hälsa. Det har också blivit en hel del förvirring och missförstånd i andra EU-länder där snus är förbjudet.  

Vad tycker du är mest intressant med nikotinportioner? 

Det är att främst kvinnor lyckats undvika cigaretter med hjälp av dem, men att konsumtionen tycks vara ganska jämnt fördelad mellan män och kvinnor. När det gäller tobakssnus så är det fortfarande fler män än kvinnor som använder de klassiska produkterna. Att det fanns nikotinportioner på marknaden när rökförbudet på uteserveringar infördes sommaren 2019 ledde till en otroligt snabb kulturell förändring.  

Hur tycker du att föreningen har jobbat med det vita snuset genom åren? 

Vi heter fortfarande Svenska Snustillverkarföreningen, men i och med att alla större snustillverkare också har nikotinportioner så är det naturligt att verka för en ändamålsenlig reglering även av dessa produkter. Föreningen försökte få ett tak för nikotin i samband med den lag som infördes 1 augusti 2022, men dåvarande regering valde att inte sätta någon begränsning, trots att det fanns en etablerad industristandard på plats som följs av alla seriösa tillverkare. Där kunde vi ha varit tydligare om politiken varit mer benägen att lyssna på branschen.  

Den stora utmaningen är att försöka få till en rimlig reglering av nikotinportioner i EU. Vi ser hur alla länder tillåter cigaretter medan många av dem arbetar för att förbjuda alternativen till cigaretter. Något annat än logik och medicinsk vetenskap är det som styr de här processerna.

Önskar du att föreningen hade gjort mer? 

Ett nikotintak hade varit bra i den första lagstiftningen. Även fler åtgärder för att förhindra att minderåriga använder produkter som de inte får köpa. Det är ett problem att yngre kan få tag i produkten och det är ett problem att nästan alla förslag från politiken och aktivistorganisationerna går ut på att begränsa tillgången och valfriheten för vuxna. Mer saklig information från myndigheterna hade förstås varit önskvärt också. Nikotin är inte ett samhällsproblem, att människor ökar risken för sjukdomar när de röker dagligen är det. Föreningen har uppenbarligen inte gjort tillräckligt för att få fler att förstå detta faktum. 

Vad har varit mest utmanande under de här tio åren? 

Att det ständigt dyker upp felaktiga påståenden, myter och missuppfattningar. Även väldigt sladdrig forskning kan i media blåsas upp stort vilket påverkar människor, precis som all propaganda påverkar. Jag skulle gärna vilja diskutera med Tobaksfakta, A Non Smoking Generation, Cancerfonden och Hjärt-Lungfonden, men de har hittills blankt vägrat att ha ens ett enda samtal. Och de har fortfarande inte lyckats svara på frågan om varför Sverige är det enda landet i EU som har snus och även lägst andel rökare. Men tänk om dessa organisationer verkligen ville minska rökningen. Då skulle vi kunna berätta om hur det funkat i Sverige för andra länder och därmed göra positiv skillnad på riktigt.  

Vad kommer du att minnas lång tid framöver som generalsekreterare? 

Att det tog tio år innan regeringen beslutade om att sänka skatten på snus. Opinionsbildning är långsiktigt. Människor kan nog intellektuellt förstå, men de behöver också känna att det verkligen är rätt och till sist behöver de ha modet att våga säga som det är. En annan sak är Snusminglet i Almedalen. Från början trodde jag inte på idén, men blev övertygad om att det finns ett värde att samla likasinnade. Och det får nog sägas ha blivit en framgång. Det är ett vanligt mingel, men jag vill gärna tro att de som är där känner att det är lite mer tillbakalutat, mindre stelt och väldigt glatt. Som det ska vara när snusare möter varandra. 

Slutligen, vad är föreningens nästa utmaning? 

Den stora utmaningen är att försöka få till en rimlig reglering av nikotinportioner i EU. Vi ser hur alla länder tillåter cigaretter medan många av dem arbetar för att förbjuda alternativen till cigaretter. Något annat än logik och medicinsk vetenskap är det som styr de här processerna. Snuset klarar sig alltid i Sverige, men nikotinportionerna är i fara om inte den svenska regeringen börjar arbeta för att skapa allianser med andra länder som på riktigt vill värna människors hälsa och valfrihet. 

Och själv då, är du lika passionerad för frågorna nu som då? 

Både och! Det är såklart viktigt att fortsätta att driva en fråga utifrån offentlig statistik och etablerad vetenskap även framöver. Samtidigt börjar jag bli rätt trött på att fortsätta höra missuppfattningar från människor som rimligen borde veta bättre. Men jag kommer alltid i själ och hjärta att känna mig som en fattig bonddräng från Småland som gärna ”tuggar mitt snus”. Varför skulle någon vilja förneka mig den njutning i vardagen som det innebär att kunna lägga in en prilla?