Det var en spänd snusdebatt i Sverige när Svenska Snustillverkarföreningen bildades 2014. Tio år senare kan generalsekreteraren blicka tillbaka på allt ifrån skattefrågor till hur pluppsystemet kom till. Det här är första delen av intervjun med ”snusgeneralen” Patrik Strömer.

För tio år sedan klev Patrik Strömer in som generalsekreterare för den nybildade Svenska Snustillverkarföreningen. Börjar han bli trött på att prata för vad som ofta verkar vara döva öron? Och hur uppkom ens diskussionen om smakförbud?

Svenska Snustillverkarföreningen fyller tio år i år. Hur känns det?

Det känns både fantastiskt och overkligt. Man kan förstås fråga sig varför det behövs en förening för något som är så folkkärt och självklart som snus. Roligast är att det började med två medlemsföretag, som snabbt blev tre och nu vid årsskiftet är sex stycken tillverkare. Det är en styrka att en så stor del av den svenska marknaden ryms hos föreningens medlemmar.

Hur minns du snusdebatten i Sverige 2014?

Den präglades av att det ännu en gång varit bråk mellan EU och Sverige när det gällde regleringen av snus. Trots att Sverige redan då hade lägst andel rökare i EU var det fortfarande tvärstopp för att tillåta snus i EU. I Sverige hade Anders Borg höjt skatten flera gånger, vilket gjort det orättvist dyrt för snusare och Magdalena Andersson, som var ekonomisk-politisk talesperson för Socialdemokraterna, hade i valrörelsen lovat att inte höja skatten på snus ytterligare. När hon väl blev finansminister bröt hon det löftet.

Vilka frågor var viktigast?

Det var skattefrågan och hur Sverige skulle implementera EU:s nya tobaksproduktsdirektiv, TPD-2. Att skatten höjts på snus, trots att det inte fanns några folkhälsopolitiska skäl var förstås provocerande. Och förutsättningarna för att ha europeiska regler överförda till Sverige var inte de bästa. En utredning hade tillsatts av Alliansregeringen sommaren 2014 och utredaren Göran Lundahl hade många detaljer att utreda. Ganska raskt kom dessutom tilläggsdirektiv från den nya regeringen efter maktskiftet 2014.

Vad minns du som särskilt oroväckande?

Det var hela listan med märkligheter som nikotinmotståndarna pekat ut som viktiga åtgärder. Vi vet att länder utan snus har högre andel rökare, och att alla försämringar för snuset skulle kunna leda till att andelen rökare knappast skulle sjunka. Det absolut töntigaste var tanken på att inte få ange smak på dosorna. Svenskt snus tillverkas enligt livsmedelslagstiftningen och då är smaktillsatser tillåtna. Flera klassiska snussorter har varit kända för sina karaktäristiska smaker. General har varit smaksatt med bergamott sedan 1866 exempelvis, alltså samma citrusolja som ger téet Earl Grey sin karaktär. Och de senaste tio åren har det kommit väldigt många fina snussorter som både knyter an till traditionen och förnyar den. Så själva diskussionen om smakförbudet blev ett utdraget fiasko.

Vad hände?

Grejen var att utredaren inte hade en aning om att snus vanligtvis var smaksatt och han kom fram till att var en dålig idé att förbjuda smaker och ändra på den delen av lagen, eftersom Sverige har rådighet över snuset. Men han kom med slutsatsen att det bara var själva snuset som Sverige skulle reglera, medan förpackningen omfattades av EU-reglerna. Så när utredningen kom med sitt förslag var smaksättning tillåtet, men smak skulle inte få anges på förpackningen. Redan då fanns Göteborgs Rapé i olika smakvarianter, men konsumenten skulle då inte kunna veta om det var rätt dosa. Vi gick så långt att vi fick klartecken från Lotteriinspektionen om att en ansökan att få bedriva lotteri om dessa produkter skulle behandlas skyndsamt. För det skulle ju bli som ett lotteri om kunden verkligen skulle få rätt produkt! Som tur var valde regeringen till slut att inte ta med smakmärkningsförbudet i sin proposition.

Det måste ändå ha känts som en vinst.

Absolut, men tyvärr var det en liten detalj som slank igenom. Enligt EU-reglerna får det inte anges halter av tjära, kolmonoxid och nikotin på cigarettpaket. Och då blev det så tokigt att det blev förbjudet att ange korrekt nikotinhalt även på snusdosorna i Sverige. Och i riksdagsdebatten var det en hel del ledamöter som bedyrade att förslaget inte alls handlade om snus. Jag skrev att ”Det är alltså tillåtet att publicera horoskop i tidningar, men inte ange korrekt nikotinhalt på snusdosor.” Och ur detta politiska fiasko fick vi sedan ”pluppsystemet” som finns kvar.

Vilken var den största missuppfattningen om snus?

Det är och förblir att majoriteten, även bland läkare och forskare, inte inser hur otroligt stor skillnaden är i hälsopåverkan mellan att röka och snusa. Sedan finns fortfarande den här ovetenskapliga diskussionen kvar om att snus skulle vara en ”inkörsport” till rökning eller narkotika. Hela teorin om ”gateway” eller ”inkörsport” är felaktig.

Vad har du lärt dig av diskussionerna kring dessa begränsningar?

Att inget är för futtigt eller för fånigt för att föreslås om det på något sätt kan ”skada industrin”. Men då missar man förstås att alla sådana åtgärder i själva verket skyddar cigaretternas position.

I nästa del av intervjun: Hur moralpaniken bakom nikotinportioner försvårar för rökare att fimpa. Och är Patrik fortfarande motiverad att leda föreningens arbete tills Sverige blir rökfritt? Missa inte!