Kunskapsnivån om snus är högre än någonsin. Det var tydligt under panelsamtalen i Almedalen. Snusforumet passade på att ställa några frågor till Svenska Snustillverkarföreningens generalsekreterare Patrik Strömer som var på plats, för att få en samlad bild av vad som sades om snus och nikotinportioner.

Du deltog i flera paneldebatter om snus och nikotinportioner i Almedalen. Vad är ditt samlade intryck av samtalen?
Att debatten har förflyttats väldigt mycket de senaste åren och att kunskapsnivån generellt höjts bland politiker och opinionsbildare. Du hittar inte längre någon svensk som tror att snus är lika skadligt som rökning och de flesta vet att det är just förbränningen som är det skadliga, inte nikotinet i sig. Däremot finns det fortfarande personer som tror att den låga andelen rökare i Sverige beror på regelverk, skatter och förbud, men det kan ju inte förklara varför männen som började snusa mer från 1980-talet och framåt också slutade röka betydligt snabbare än de svenska kvinnorna. Men där finns en ideologiskt betingad faktaresistens som försvårar en seriös och konstruktiv diskussion.

Samtalen handlade om försäljning till minderåriga, innovation, export och folkhälsa – vilket var mest intressant och varför?
Det mest intressanta var hur ålderskontrollen ska kunna förbättras. Från producenternas sida ses detta som en allvarlig brist och i samtalet med representanter från handeln visade det sig att det finns en gemensam vilja att komma tillrätta med problemet.

När det gäller exporten, så är det klart att det är en enorm marknad som borde kunna skifta på liknande sätt som i Sverige. Om så bara en miljon rökare inom EU slutar röka med hjälp av nikotinportioner, så innebär det i praktiken en fördubbling jämfört med den svenska marknaden idag.

Hur gick resonemanget kring nikotinportioner?
Vi vet att folkhälsan bland svenska män är bäst i EU och vi vet att det beror på att svenska män i 40 års tid rökt mindre än kvinnorna, vilket varit unikt med EU. När nikotinportionerna lanserades, så medförde det att även kvinnor slutade röka i högre utsträckning än tidigare, men de positiva hälsoeffekterna kommer vi inte att märka av förrän om decennier. Så den diskussionen kan vara svår att föra, särskilt med tanke på att så många aktivister inte längre ser rökningen som ett problem utan riktar in sig på nikotinet nu för tiden.

Finns det något som samtalen saknade som du tycker borde ha tagits upp mer av?
Det som är tråkigt är förstås att nikotinmotståndarna var osynliga. Jag skulle gärna se en seriös offentlig diskussion om varför så många aktivister förnekar snusets och nikotinportionernas roll för att minska rökningen. Samtidigt vet jag att de konsekvent vägrar att delta i sådana debatter och hellre sitter i sin egen ekokammare.

Vilka medverkande gjorde stort intryck på dig?
Jag tycker att den yngre generationen är betydligt mer insatt och påläst än när jag började med dessa frågor. De är medvetna om att nikotin är beroendeframkallande och inte vilken produkt som helst, men samtidigt fördomsfria och ser hur både etablerade tobaksbolag och nya uppstickare bidrar till att förändra marknaden. Och det gäller över hela den politiska skalan, men än så länge med större vilja att ta sig an frågan från borgerligt håll.

Vem står för Almedalens bästa citat om snus?
Det var nog engelsmannen Mark Oates som menade att den bästa svenska biståndspolitiken skulle vara att lära fler utlänningar att snusa. För då skulle miljontals människor kunna få bättre hälsa över hela världen. Även Martin Cullip från England noterade att ”du ser inte människor som röker här i Sverige. Jag har sett EN person i Almedalen med en cigarett. Ni förstår inte hur långt ni kommit här!”

Vad tar du med dig från panelsamtalen?
Att det blir mer intressant när åsikter kan brytas mot varandra. Samtidigt är det numera nikotinbranschen som är öppen och transparent och redovisar fakta, medan antitobaksrörelsen agerar i slutna rum och på hemliga politiska möten. Det är verkligen en helt annan värld än den jag tror de flesta föreställer sig. Fördomarna baserade på 1960-talets agerande i USA lever tyvärr kvar hos äldre människor. Men de yngre är mer skeptiska till att skattemedel ska gå till att hindra vuxna från att använda nikotin.

Sedan är givetvis förvåningen eller ilskan rätt stor över att EU inte verkar vilja förstå varför Sverige har så få rökare, liksom frustrationen över att den svenska regeringen inte gör mer för att förklara situationen.