Generalsekreteraren för Svenska Snustillverkarföreningen förklarar vad regeringsbeslutet att införa skademinimering innebär för Sveriges tobaks- och nikotinpolitik. 

Regeringen skriver i 2025 budgetpropositionen att Sveriges tobakspolitik ska “ta hänsyn till de varierande skadeverkningar som olika tobaks- och nikotinprodukter kan orsaka”.  

I i kölvattnet av beslutet ger Svenska Snustillverkarföreningens generalsekreterare Patrik Strömer sitt perspektiv på vad som ligger bakom det nya målet och vad det betyder för landets folkhälsa. 

Varför har det tagit så lång tid för regeringen att ändra målet för landets tobakspolitik? Vad var nyckeln till att man tog steget nu?  

Det är nog lite som med EU-förbudet mot snus. Har man en gång tagit ett politiskt beslut, så tror många att det är en dålig sak att ändra sig. En förändring behöver också motiveras, att bara fortsätta utan att tänka efter är inte lika krävande. Sedan finns det säkert politiska krafter som helt enkelt inte gillar att människor snusar. Och då har det förstås varit bekvämt att inte behöva bry sig. Min gissning är att eftersom det fanns en tydlig riksdagsmajoritet redan under förra mandatperioden som ville ha samma målformuleringar för både alkohol och tobak, så var det dags nu.  

Vad innebär besluten i praktiken för Sveriges konsumenter och folkhälsan i stort?  

Det viktigaste är nog att läkare faktiskt borde kunna uppmana rökande patienter att sluta och testa något annat, på liknande sätt som skett i Storbritannien under lång tid med stor framgång. Det är äldre kvinnor och utlandsfödda män som röker mer än snittet i Sverige, så det går också att tänka sig att de skulle kunna få mer korrekt information om hälsofördelarna med att överge cigaretter utan att helt sluta med nikotin.   

Hur tror du Folkhälsomyndighetens arbete kommer att skiljas från förut?   

Det återstår att se. Både Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har fått regeringsuppdrag att redovisa just detta redan den 15 november i år. Rimligen borde det handla om att informera sakligt på hemsidor och också att uppdatera de medicinska råden till läkare. Självklart borde en rökande patient kunna få förslaget från sin läkare att hellre börja med snus eller nikotinportioner, för att kunna förbättra sin hälsa, men det har alltså inte varit rekommendationen tidigare.  

Vad är din prognos för hur den nya ANDTS-strategin kommer att se ut jämfört med tidigare?  

Jag tycker att det blivit lite klarare nu. Men det är komplexa politiska frågor, där det finns starka känslor, gamla övertygelser och i en del fall också särskilda organisationer som har en självpåtagen roll att begränsa andra människors livsval, oavsett konsekvenserna. Självklart finns det ett ansvar att reglera beroendeframkallande produkter, men politiken måste bli mer inriktad på resultat och utfall än på ambitioner och budgetmedel.   

Hur kommer detta att påverka EU-ländernas syn på Sverige?   

Det går inte att säga direkt. Men i och med att Sverige tydligt slagit in på en mer vetenskapligt och medicinskt hållbar linje, borde det vara svårare att ignorera Sverige. Både för att vi har den lägsta rökningen inom EU och för att andra länder baserar sin politik på annat än hälsoresultat.  

Vad innebär det för Sveriges möjligheter att påverka tobakspolitiken i EU?   

Sverige har den bästa och tydligaste positionen. Resultaten talar sitt tydliga språk. Sedan är det ingen garanti för att alla länder inom EU, Kommissionen och Parlamentet ska vilja utgå från verkligheten och inte kartan i det här fallet.   

På sikt kan beslutet ytterligare bidra till att stärka Sveriges position som det land som lyckats minska rökningen och uppnå WHO-målet om rökfria nationer. Inom EU är det 2040 som målet ska ha uppnåtts, och Sverige är i praktiken där redan nu. Det borde alla kunna betrakta som en stor framgång.