Regeringens utredare av hur tobaksdirektivet ska implementeras har i sitt första betänkande skrivit att smakmärkning av snus bör försvinna. Det är en extrem tolkning av direktivets text, som efter att den presenterats bestridits av politiker från bägge blocken.

Utredaren har därefter fått ytterligare direktiv med ambitionen att Sverige ska bli ledande anti-tobaksnation och i likhet med Australien, UK och Irland tvinga fram neutrala paket för tobaksprodukter. Till skillnad från de andra länderna vill den svenska regeringen inte bara införa det för cigarettpaket, utan även för världens minst skadliga tobaksprodukt – snuset.

Utredaren pekar i sitt betänkande på att Sverige reglerar snuset som ett livsmedel, något som hänger intimt samman med produktens egenskaper, och öppnar för att snuset kan komma att regleras som en tobaksprodukt tillsammans med cigaretter och annan röktobak.

I praktiken skulle ett sådant grepp underminera hela det svenska undantaget i EU:s tobaksdirektiv, som bygger på att Sverige i två decennier försvarat idén om snuset som en mindre skadlig tobaksprodukt som har en helt egen reglering.

Följden av de förslag och idéer som nu ligger på bordet skulle bli en tid av stor oreda för snustillverkare, handel och konsumenter. Och blir snuset klassat som tobaksprodukt så försvinner tillsynen från Livsmedelsverket och hamnar istället via Folkhälsomyndigheten på kommunerna.

Denna händelsekedja är något som borde få ansvarskännande personer både inom Livsmedelsverket och SKL att tänka till inför sina remissvar.

Några detaljer att betänka:

• Det finns sammantaget över 280 olika snussorter på den svenska marknaden. En fjärdedel av dem är smaksatta. Potentialen för kaos ute i butik när det inte ska få finnas smakmärkning eller varumärken är enorm.
• Merparten av de servicehandlare som säljer snus är småföretag, många av dem drivna av invandrare. Bemanningen vid såväl kassa som lagerhantering och uppackning är ofta unga medarbetare. Sannolikheten för sammanblandningar och misstag i hanteringen gentemot kund är omfattande.

Att ett radikalt nytt system för hantering av tobaksvaror under dessa förutsättningar ska bli bra för kunden förfaller osannolikt. Och det blir kommunens ansvar att idka tillsyn kring exponering och efterlevnad av reglerna.