Arbetarna har hamnat i skymundan när EU diskuterar framtidens nikotinpolitik. Det menar Livs förbundsordförande Nataša Stojković, som vill att konsekvenserna för svenska jobb väger tyngre när nya regler för snus och nikotinportioner utformas.

Frågan om snus, nikotinportioner och EU:s kommande regleringar har i stor utsträckning handlat om folkhälsa, skatter och konsumtion. Men för Livs, som organiserar anställda inom livsmedelsindustrin, handlar debatten också om arbetstillfällen och industriell produktion. Snusforumet har fått tillfälle att ställa några frågor till ordförande Natasa Stojkovis, som nyligen skrev en debattartikel i Arbetet om just detta.

– För Livs handlar frågan om arbetstillfällen, industriell produktion och människors trygghet. Vi organiserar arbetare i livsmedelsindustrin, och där ingår också personer som arbetar med snus och nikotinportioner. När politiska beslut riskerar att påverka produktion, jobb och hela värdekedjor är det en facklig fråga.

Samtidigt betonar Natasa Stojković att det inte handlar om att ställa jobb mot folkhälsa.

– Folkhälsan är viktig, särskilt när det gäller barn och unga. Men en seriös politik måste kunna hålla två tankar samtidigt. Den ska minska hälsorisker och skydda unga, men också ta ansvar för de människor vars jobb påverkas av besluten, säger hon.

Inte en teoretisk fråga

Enligt Livs riskerar kraftigt höjda skatter eller omfattande restriktioner att få konsekvenser långt utanför fabriksgrindarna.

– Om skatter eller restriktioner införs på ett sätt som kraftigt försämrar marknaden kan det slå direkt mot produktionen i Sverige. Det kan påverka jobb i fabrikerna, men också jobb runt omkring produktionen. Det handlar om förpackningar, lager, transporter, kvalitet, teknik, underhåll, distribution och andra delar av värdekedjan, säger Natasa Stojković.

Hon menar att konsekvenserna för de anställda sällan diskuteras när nya regler föreslås.

– För en enskild arbetare är det här inte en teoretisk fråga. Det handlar om trygghet, inkomst och framtid.

Hon anser också att arbetarperspektivet alltför ofta försvinner när nikotinpolitiken diskuteras på EU-nivå.

– Debatten blir ofta väldigt produktcentrerad. Man pratar om snus, nikotinportioner, skatt, smak och regler, men mer sällan om dem som faktiskt arbetar i produktionen och i värdekedjan runt omkring.

Vill se reglering som speglar riskerna

En annan fråga där Livs skiljer sig från många kritiker av nikotinprodukter handlar om hur olika produkter bör regleras. Stojković menar att det finns en risk i att behandla alla nikotinprodukter som om de vore likvärdiga.

– Om olika produkter innebär olika risker behöver också regleringen kunna spegla det. Annars riskerar man att behandla mindre skadliga alternativ på samma sätt som de mest skadliga produkterna.

Hon efterlyser därför en mer proportionerlig reglering där skillnaderna mellan cigaretter och rökfria nikotinprodukter får större betydelse.

– För Livs är utgångspunkten enkel. Barn och unga ska skyddas. Vuxna ska få korrekt information. Hälsorisker ska tas på allvar. Men regleringen måste vara träffsäker och bygga på faktisk risk, inte på att alla produkter klumpas ihop, säger hon.

Samma resonemang gäller beskattningen.

– Om forskningen visar tydliga skillnader i risk bör det också avspeglas i reglering och beskattning. Politik ska bygga på kunskap och proportionalitet.

Vill att Sverige hörs tydligare i Bryssel

Inför den kommande översynen av EU:s tobaks- och nikotinregler anser Stojković att svenska erfarenheter bör få större genomslag.

– Sverige har en annan historia och en annan konsumtionskultur än många andra EU-länder. Det behöver EU förstå innan man formar gemensamma regler, säger Natasa Stojković.

Hon välkomnar att regeringen försvarar svenska intressen, men menar att argumentationen bör breddas.

– Det räcker inte att tala om snuset som kultur eller tradition. Man måste också tala om arbetarna, jobben, värdekedjan och konsekvenserna för svensk industri.

För Livs är budskapet tydligt: framtida regleringar måste väga in både folkhälsa och sysselsättning.

– En politik som säger sig värna människor måste också se arbetarna.