Antitobaks- och nikotinorganisationer ägnade under tisdagen den 18 november ett helt sidoevent på COP11 åt att ifrågasätta snusets och nikotinportionernas roll i Sveriges historiskt låga rökningstal.

Det 75 minuter långa mötet, som skedde bakom stängda dörrar under COP11 i Genéve, arrangerades av Smoke-Free Partnership (SFP) och syftade uttryckligen till att utmana en av Europas mest uppmärksammade folkhälsoberättelser: Att daglig rökning i princip försvunnit i Sverige.

Under rubriken ”Something Old, Something New: The Tobacco Industry’s Misleading Narrative on Swedish Experience” samlade arrangören talare från sju länder, alla med budskapet att Sveriges dramatiska minskning av rökning inte ska ses som bevis för skademinimering.

Panelen menar att utvecklingen helt och hållet är resultatet av traditionella åtgärder. Detta trots att Sverige placerar sig långt ner på den senaste Tobacco Control Scale och att landet samtidigt är ensamt i EU om att nå WHO:s mål för ett “rökfritt” samhälle.

Ett event byggt på kritik

Paneldeltagarna avfärdade snus och nikotinportioner som mindre skadliga alternativ. Inga talare valde att uppmärksamma, eller ens nämna, att Sverige redan har cirka fem procent dagliga rökare och samtidigt EU:s lägsta nivå av rökrelaterad dödlighet.

I stället målades bilden av ett Sverige som halkar efter inom tobaksbruk, trots att landet i verkligheten är ledande i att få människor att sluta röka.

Snusframgången avfärdas som “industrinarrativ”

SFP:s direktör Erin Roman öppnade sessionen med att hävda att Sveriges utveckling “feltolkats” och att snus och nikotinportioner används av industrin för att “manipulera policydebatten”.

Hon menade att landets sjunkande rökningstal är “helt och hållet lagstiftningens förtjänst”, samtidigt som hon avfärdade oralnikotinprodukter.

Därefter argumenterade Lisa Lennartsdotter Ermann från Cancerfonden för att snuset fungerar som “inkörsport” till rökning. Hon slog därefter fast att alla nikotinprodukter bör regleras lika, trots att Sverige har Europas lägsta tobaksrelaterade skador.

Karin Silver från Tobacco Tactics fortsatte på samma linje och fokuserade på “industrinära aktörer” som hon menade sprider budskapet om Sveriges modell via läkare och forskare. Hon varnade för att unga och kvinnor “måltavlas” via sociala medier och att Sverige används för att främja skademinimering.

Panel med helt fel fokus

I den efterföljande diskussionen återkom samma budskap från Norge, Frankrike, Nederländerna, Danmark och Kenya: användningen av oralnikotinprodukter ökar bland unga och kräver striktare reglering.

Bland annat hävdade Nonguebzanga Maxime Compaoré från norska Cancerfonden att Sveriges skademinimeringsmodell skymmer “de verkliga mekanismerna” bakom framgångar inom tobakskontroll.

Från Frankrike betonade Amélie Eschenbrenner att all nikotinanvändning är oförenlig med folkhälsomål, och lyfte landets förbud mot nikotinportioner som ett positivt exempel.

Ignorerar årtionden av epidemiologisk forskning

Flera talare återanvände välkända argument om smaker, förpackningar och digital marknadsföring. Andra varnade för ökad internationell påverkan från Sverige, även i Afrika.

Avslutningsvis hävdade Helen Stjerna från A Non-Smoking Generation att snus och nikotinportioner “öppnar nya vägar till beroende” och att hårdare förebyggande åtgärder behövs.

Men fakta talar ett annat språk

Det som däremot inte fick utrymme var det faktum att Sverige ligger i botten när det gäller rökrelaterade sjukdomar och dödsfall.

Bland svenska män är exempelvis lungcancer betydligt mindre vanligt än EU-genomsnittet, ett mönster som forskare gång på gång kopplat till den långa traditionen av snus som alternativ till cigaretter. Samma trend syns i hjärt-kärlsjuklighet och andra tobaksrelaterade sjukdomar.

Trots detta kom COP11-panelen att fokusera nästan uteslutande på reglering av nikotinprodukter, snarare än på vad Sveriges unika utveckling faktiskt innebär för global folkhälsa.