Sveriges tobakspolitik påverkas negativt av hur Världshälsoorganisationen förhåller sig till forskning.

Det skriver Frans Sporsén i en gästkrönika i Göteborgs-Posten.

Sveriges tobakspolitik påverkas av internationella samarbeten. Det kanske viktigaste är tobakskonventionen som initierats av Världshälsoorganisationen, WHO. 

I november arrangerades konferensen för alla som står bakom WHO:s tobakskonvention, FCTC. Vad som sades där är dock svårt att veta, eftersom konferensen arrangerades bakom stängda dörrar. I arrangörernas korta summering av konferensen går dock att läsa att de deltagande länderna enats om en ”innovativ multi-miljon-dollar-plan” för att stärka tobakskontrollen i världen.

Skademinimering inte en del av WHO:s planer

Att skademinimering inte skulle vara en del av diskussionerna på COP9 stod dock klart sedan långt tidigare. Redan flera månader före konferensen kunde Snusforumet berätta att WHO:s handlingar inför diskussionerna klargjorde att skademinimering tidigast kommer att vara på agendan om två år. 

”Utmaningar och klassificering av nya och nya tobaksvaror (…) bör presenteras för information och att relaterade materiella diskussioner bör skjutas upp till COP10”, skrev WHO i dokumentet.

Svenskt snus orsakar inte cancer

Sedan lång tid tillbaka är forskarna överens om att risken med att bruka tobak skiljer sig kraftigt beroende på vilken typ av tobaksprodukt det rör sig om. Att cigaretter orsakar cancer är fastslaget, precis som faktumet att svenskt snus inte orsakar cancer.

Nu börjar allt fler också uppmärksamma problemet med att WHO inte vill ta till sig forskningsresultaten, och bedöma tobaksprodukter individuellt utifrån deras risk.

Sveriges tobakspolitik påverkas av WHO

I en gästkrönika i Göteborgs-Posten skriver debattören Frans Sporsén om problemet med att Sveriges tobakspolitik påverkas av WHO:s ovilja att lyssna till forskningen.

”När svensk strategi för tobak skrivs följer den i princip WHO:s strategi till punkt och pricka. Även tillvägagångssätten återspeglas när Sverige tar fram sin tobaksstrategi. De enda som får delta är liknande anti-tobaksorganisationer”, skriver Frans Sporsén.

I debattartikeln konstaterar Sporsén också WHO:s ointresse av att utforska skademinimerande alternativ till cancerframkallande cigaretter. Trots att de länder som erbjuder skademinimering i sin tobakspolitik minskat andelen rökare i betydligt större utsträckning än andra länder.

”Liksom i klimatfrågan har industrin börjat svara på målen genom att ställa om till mindre skadliga alternativ, i det här fallet från rökning till snus, nikotinpåsar, heat-not-burn-cigaretter och vapes. Men om privata aktörer är välkomna och förväntas bidra till lösningar i klimatfrågan, är tobakskonventionen en helt stängd affär”, skriver Frans Sporsén.

”Om dessa organisationer gör någon nytta är svårt att säga”

Att anti-tobaksorganisationerna påverkar folkhälsopolitiken är också ett känt faktum i Sverige.

”Om dessa organisationer faktiskt gör någon nytta är svårt att säga, eftersom man inte utvärderar deras verksamhet. De är dock väldigt många. Flera av dessa grundades när Folkhälsomyndigheten förbjöds från att opinionsbilda, av personer som tidigare jobbat med antirökningsarbete på myndigheten”, skriver Frans Sporsén. 

Bidrag för att påverka Sveriges tobakspolitik

Han konstaterar vidare att organisationerna som har inflytande på Sveriges tobakspolitik får stora offentliga bidrag för att bedriva sitt arbete.

”Varför detta görs är oklart, men däremot är det klart och tydligt att huvudfokus inte längre handlar om att minska tobaksrökning”, skriver Frans Sporsén.