Snus regleras enligt livsmedelslagen sedan 1971, vilket innebär att de krav som ställs på tillverkning och försäljning av livsmedel i allmänhet också gäller det svenska snuset. Den totala inhemska marknaden uppgår till omkring 10 miljarder kronor i konsumentledet. Export inom EU är förbjudet, trots att riksdagen vid upprepade tillfällen uppmanat regeringen att verka för att detta handelshinder avskaffas.

Utredaren har inte fått instruktioner att beakta subsidiaritetsaspekten i sin utredning. Detta har medfört den uppenbara inkonsekvensen att svenskt snus – vad gäller innehåll, kvalitet och konsumentinformation – helt korrekt regleras av Sverige, vilket framgår i Tobaksproduktdirektivet (TPD). Samtidigt föreslår utredningen att det europeiska förbudet mot smakmärkning, som aldrig var avsett för snus, ska införas. Flera svenska EU-parlamentariker har offentligt bekräftat att förbudet mot smakmärkning inte bör gälla snus, på grund av det svenska undantaget.

Vi menar att regeringen konsekvent bör följa subsidiaritetsprincipen och slå fast att en vara som inte får exporteras till övriga EU-länder inte heller är bunden av TPD:s formuleringar som enbart avser andra produkter än svenskt snuset. Detta bör också gälla förpackningsfrågorna.

Cigaretter, tobak och snus

Eftersom EU inte tillåter att snus exporteras till andra EU-länder samtidigt som Sverige har ett permanent fördragsfäst undantag är alla effekter på det svenska snuset, definitionen av snus och bestämmelserna kring märkning endast en angelägenhet för Sverige. TPD fokuserar på den skadliga rökningen, men gör inga undantag för snus. Att på det sättet likställa cigaretter med snus är att gå emot bred internationell vetenskaplig forskning som tydligt visar att hälsoriskerna med rökning är betydande, medan snusets effekter är långt ifrån lika skadliga.

Det saknas skäl att göra några förändringar av den nuvarande svenska regleringen av snus med anledning av EU-direktivet.
Sverige har all anledning att vara stolt över den tradition som snusandet utgör. Den är en starkt bidragande orsak till att Sverige har betydligt färre fall av lungcancer och andra tobaksrelaterade sjukdomar jämfört med andra motsvarande länder. Denna aspekt förbises helt i EU-direktivet, och är ytterligare en anledning till att snuset i bör undandras de regleringar som gäller för cigaretter och annan röktobak.

Livsmedelsverkets reglering

Livsmedelsverkets förslag till föreskrifter om snus och tuggtobak (Dnr 2014/27719) innebär förtydliganden och en skärpning av nuvarande regler. Från Svenska Snustillverkarföreningens sida välkomnar vi dessa regler, då halten av potentiellt skadliga ämnen i snus begränsas till de gränsvärden som ligger under WHO:s rekommendationer. Vi delar den riskbedömning som gjorts av Livsmedelsverket. De omfattande kvalitetsprocesser och rutiner för provtagning som görs av företagen bör generellt garantera att reglerna följs, även om övriga svenska myndigheters möjlighet och kompetens att utöva en tillfredsställande kontroll kan ifrågasättas.

Smakmärkning

Svenskt snus tillverkas av vatten, tobak, salt och tillsatser (Exempelvis natriumkarbonat, glycerol och rökarom) som är godkända i livsmedel. Tillsatser som ger en distinkt smak har varit en del av traditionella snusrecept sedan 1800-talet och uppfattas av många konsumenter som ”klassisk snussmak”. Eftersom i stort sett allt svenskt snus är smaksatt på ett sätt som inte är möjligt för cigaretter, blir inskränkningar av informationen om innehållet en indirekt avveckling av tillverkarens ansvar.

Tillverkarens skyldighet att informera konsumenterna om produktens innehåll anses vara väldigt viktig när det gäller andra typer av livsmedel. I fallet med snus är det uppenbart att det finns andra motiv till formuleringarna än konsumenters rätt till information.

”De nya bestämmelserna om märkning och förpackning syftar till att undanröja hinder på den inre marknaden, att verka för att hälsoriskerna belyses på samma sätt i medlemsstaterna och för att anpassa reglerna till den internationella utvecklingen. Bestämmelserna om märkning bör också anpassas till nya vetenskapliga rön.”

Detta står att läsa på sidan 113 i betänkandet. Syftet kan alltså inte gälla snusförpackningar, eftersom dessa endast får saluföras i Sverige och därmed är exkluderade från den inre marknaden. Därmed bör förslaget att förbjuda smakmärkning på förpackningar dras tillbaka.

Utredaren har vidare – utanför ramen för själva utredningen – hävdat att konsumentintresset kan lösas genom att butikerna har särskild märkning på hyllorna. En sådan lösning skulle innebära att producentens ansvar för att korrekt produkt finns i den förpackade varan inte kan säkerställas. Konsumenten blir då utlämnad till att samtliga led i distribution och detaljhandel inte gör något misstag. Det är också oklart vem som har ansvaret om ett felaktigt köp ändå skulle äga rum.

Rapporteringsskyldighet

I utredningen nämns ”tillverkare och importörer av tobaksvaror”. Detta torde enligt detta betänkande inte gälla för svenskt snus. Utredaren har direktiv för att utreda om lagstiftning angående snus, så det finns en risk att kommande förslag leder till retroaktivt beslutade krav. Genom denna illa synkroniserade process har regeringen bidragit till att skapa onödig osäkerhet, i stället för de långsiktigt stabila regler som annars sägs vara eftersträvansvärda.

Hälsovarningar

Författningsförslaget om hälsovarningar är formulerat i enlighet med hur cigarettpaket ser ut och är inte kompatibla med snusdosan, den traditionella svenska förpackningen för snus. De detaljerade beskrivningarna lämpar sig inte för en cylinderformad förpackning med avtagbart lock.

Patrik Strömer generalsekreterare, Svenska Snustillverkarföreningen