Skatt på snus

Varför beskattas snus hårdare än cigaretter? Här kan du läsa mer om politikens inriktning gällande tobaksskatt och den rådande skattedebatten.

Skatt på snus

Sveriges tobaksbeskattning

I våras presenterade alliansen sin vårbudget för 2014, dåvarande finansministern Anders Borg föreslog att tobaksskatten skulle höjas. En särskiljning skulle ske på snus och cigaretter där punktskatten på snuset skulle öka med 22 procent medan cigaretter endast skulle få en fyraprocentig höjning.

”Höjda punktskatter på tobak; med 4 procent på cigaretter, röktobak, cigarrer, cigariller och tuggtobak och med 22 procent på snus.” (Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, vårproposition 2014.)

Socialdemokraterna ansåg vid tidpunkten att detta var ”hälsomässigt ologiskt”. När den nya rödgröna regeringen i oktober 2014 presenterade sin budgetproposition var ett av vallöftena som fick stryka på foten punktskatten på snus. Punktskatten på snus höjs med cirka 12 procent vilket var dubbelt så mycket som föreslogs för cigaretter, en ökning med 6 procent.
I budgetpropositionen för 2016 sänke regeringen punktskatterna på alla tobaksvaror med 0,44 procent.

I en rapport från Skatteutskottet som publicerades den 2 februari framkommer dock ett enigt utskott att underlaget för att beräkna tobaksskatten har är undermåligt vilket lett till ökad smuggling och minskade skatteintäkter.

Skatteutskottet konstaterar att skatteintäkterna för snus minskade med nästan 200 miljoner kronor mellan 2013 och 2014 och anser därför att det är viktigt att Finansdepartementet noga följer utvecklingen av hur inkomsterna för snus utvecklas så att både skatteintäkterna och den skattemässiga effektiviteten upprätthålls.

Varför tobaksskatt?

Punktskatten på tobak är en av Sveriges äldsta punktskatter tillsammans med andra punktskattepliktiga varor som alkoholvara och energi. Punktskatter används för att styra konsumtionen i en för samhället önskvärd riktning. Det är därför anmärkningsvärt att punktskatten för snus höjs avsevärt i jämförelse med cigaretter. Betydande samhällsekonomiska vinster kan göras genom att rökare övergår från cigaretter till snus i form av lägre vårdkostnader och lägre förtida dödlighet. Siffror visar på att omkring 20 procent av de som har slutat röka i Sverige har gjort det med hjälp av snus.

Regeringen tar sin utgång i propositionen, ”En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken” (Prop. 2010/11:47), när det gäller strategin för cigaretter, snus och andra tobaksprodukter, ANDT-politiken. Det övergripande målet med politiken föreslås vara: ”ett samhälle fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk”. Regeringen vill med detta komma till rätta med den missbruksproblematik som alkohol, narkotika, dopningsmedel och tobak orsakar både individ och samhälle.

I propositionen redogörs för tobakens skadliga effekter i form av tobaksrökning. Enligt propositionen beräknas häften av alla som röker dö i förtid av sin rökning. De förlorar i genomsnitt tio år av sin förväntade livslängd. Tobaksrökning är cancerframkallande. Uppemot en tredjedel av all cancerdödlighet hos män i Sverige under 1990-talet orsakades av tobaksrökning. Men det är främst dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) som förkortar rökares liv (Prop. 2010:11:47, ss. 16–17).

Regeringen har emellertid inte visat hur snus påverkar folkhälsan och ej heller tagit med i sin beräkning att snus ur såväl ett samhällsekonomiskt som hälsoperspektiv är ett bättre alternativ än cigaretter.

På uppdrag av Livsmedelsföretagen och Livsmedelsarbetarförbundet har HUI tagit fram två rapporter om samhällsekonomiska besparingar av snus respektive av optimala punktskatter på snus.

Samhällsekonomiska besparingar av snus som skadereducerare i Sverige 1990-2011 – HUI, 2012

En fråga av särskilt intresse är huruvida snus har hjälpt Sverige att minska kostnaderna för rökning. Trots att Sverige konsumerar lika mycket tobak per capita som övriga EU-länder, så har landet ett av de lägsta talen för tobaksrelaterade sjukdomar i världen. Detta förhållande har kopplats samman med att snuset i Sverige i betydande omfattning har ersatt rökningen.

Genom att många svenskar har slutat röka med hjälp av snus och snusning är betydligt mindre hälsofarligt än vad rökning är, kan betydande samhällsekonomiska belopp ha sparats in i form av minskade kostnader för ohälsa.

År 2012 presenterade HUI på uppdrag av Li och Livs en rapport där beräkningar utförs över vad snuset har betytt för Sverige i sparade kronor genom minskade vårdkostnader och produktionsbortfall under de senaste tjugo åren. Analysen utfördes i två steg. Först skattades hur många svenskar som slutat röka med hjälp av snus. Sedan beräknades de samhälleliga kostnaderna för rökare respektive snusare.

Rapportförfattarna har granskat offentlig statistik och populationsstudier och dragit slutsatsen att minst 300 000 människor i Sverige är rökfria med snusets hjälp. Detta beräknas ge samhällsekonomiska besparingar på 1,7 miljarder kronor per år.

Totalt beräknas snusets samhällsekonomiska besparingar uppgå till minst 20 miljarder kronor för åren 1990–2011. Som jämförelse uppgick kostnaden för primärvården i Sverige enligt landstingen till 35 miljarder kronor år 2011.

Läs mer i rapporten: Samhällsekonomiska besparingar av snus som skadereducerare i Sverige 1990-2011 – HUI, 2012.

Samhällsekonomiskt optimala punktskatter på snus, 2014

HUI tog år 2014 fram ytterligare en rapport på uppdrag av Li och Livs med bäring på snusfrågan. Rapporten redogör för vad som kan vara samhällsekonomiskt optimala punktskatter på tobak, med särskilt fokus på snus. Enligt nationalekonomisk teori skall den optimala punktskatten på tobak motsvara den externa kostnad som uppstår som följd av tobaksbruk.

Då snus för många människor utgör ett effektivt substitut till rökning och samtidigt är betydligt mindre hälsofarligt än rökning, kan snuset mycket väl ge positiva externa nettoeffekter. Se nedan för sammanfattning av rapporten.

Sammanfattning

  • Punktskatten på snus har höjts med över 200 procent sedan år 2006, eller med 17 procent per år. Höjningarna har genomförts utan beräkningar av samhällsekonomiska effekter.
  • Omkring 300 000 personer har slutat röka med hjälp av snus i Sverige. För varje rökare som övergår till att snusa tjänar folkhushållet 3 500 kronor. Omkring 30 procent av de som börjar snusa är rökare, vilket innebär att snuset lämnar positiva nettoeffekter till folkhushållet.
  • Det finns 850 000 dagligsnusare i Sverige. Den genomsnittlige dagligsnusaren överbeskattas med 1 800 kronor per år.
  • Snus beskattas idag med i genomsnitt 9 kronor per dosa. Den samhällsekonomiskt optimala punktskatten på snus är 90 öre per dosa när konsumentnyttan är mål för politiken.
  • Med tanke på snusets positiva effekter som substitut till rökning vore det ur folkhälsosynpunkt motiverat att överväga en negativ skatt (en subvention) på snus. Som exempel skulle en subvention på 4 kronor per dosa motsvara snusets genomsnittliga positiva nettobidrag till samhällsekonomin, och kunna ge upp till 40 000 färre dagligrökare per år.
  • Regeringen planerar att höja punktskatten på snus med cirka 2 kronor per dosa. Givet Finansdepartementets antaganden om priselasticiteter på tobak samt våra beräkningar skulle höjningen kunna leda till upp till 7 000 fler dagligrökare i förhållande till vad som vore fallet utan höjningen.
  • Punktskatter på tobak är regressiva skatter som i högre utsträckning drabbar låginkomsttagare än höginkomsttagare. Tobaksbrukare är i större utsträckning lågutbildade än befolkningen i övrigt. Likaså är tobaksbrukare ofta arbetare snarare än tjänstemän. Punktskatter på tobak kan därför komma att bidra till minskad ekonomisk jämlikhet.

Läs mer i rapporten: Samhällsekonomiskt optimala punktskatter på snus, 2014.