Snusförbud

Snusförbud och planer på snusförbud har mötts av starka reaktioner i de kommuner och landsting som har haft förbud på agendan. Det här är argumenten.

Snusförbud

Starka reaktioner mot snusförbud

Tobakens vara eller icke vara har länge varit en fråga runt om i Sveriges kommuner och landsting. I dagsläget har 216 svenska kommuner beslutat att deras verksamheter ska vara helt rökfria. Av dessa är 26 kommuner och tre landsting även snusfria. I augusti 2015 var 20 nya kommuner igång med förberedelser för rök- eller tobaksfri arbetstid. Snusförbudet har mötts av starka reaktioner från både politiker och andra i de kommuner och landsting som har haft snusförbudet på agendan.

En av de starkaste reaktionerna kom under sommaren 2014 då Ulf Ottosson (C) i Arjeplog avgick från sitt uppdrag i kommunstyrelsen på grund av införandet av snusförbud under kommunens sammanträden, vilket man kan läsa om här.

”Jag tycker att det här är ett kränkande beslut, även för personalen. Jag kan välja mellan att trotsa förbudet eller att inte låta mig nomineras till nästa period. Då väljer jag att sluta som kommunpolitiker”, sa Ulf Ottosson (C) till Aftonbladet.

I februari 2015 meddelade kommunfullmäktigeledamoten i Skövde, Anders G Johansson (M), att han kommer att avgå om kommunen inför ett snusförbud. Sunt snusförnuft är en uppskattad och efterfrågad kompetens i politiken. Jag förväntar mig att de förtroendevalda i personalutskottet är tillräckligt kompetenta och kloka för att distinkt avfärda ogrundade tankar på ett kommunalt snusförbud”, skrev Anders G Johansson då på sin blogg.

Även Landstinget i Uppsala län har förslagit ett snusförbud för landstingets personal. Rose-Marie Lövgren, ordförande för Kommunals landstingssektion, kallade förslaget för överförmynderi. Och hon fick medhåll från Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt. ”Jag tror att de har goda intentioner men att ett förbud begränsar människors frihet”, sa Jonas Sjöstedt till fackförbundet Kommunals medlemstidning Kommunalarbetaren.

I och med att Jönköpings kommun påbörjade en utredning om införande av snusförbud under arbetstiden genomförde Ipsos en opinionsundersökning på uppdrag av Svenska Snustillverkarföreningen med 800 kommuninvånare. Opinionsundersökningen som gjordes under november 2015 visade att Jönköpingsborna var emot ett snusförbud (52 procent) men för ett rökförbud i kommunen (64 procent). Fyra av tio av de tillfrågade skulle till och med gå så långt att de skulle fundera på att byta arbetsgivare om ett snusförbud infördes i kommunen.

Varför snusförbud?

För de som är negativt inställda till snusförbudet handlar det främst om rätten att få bestämma över sig själv och göra egna hälsopåverkande val. Till skillnad från cigaretter har snus heller ingen påverkan på omgivningen. Anhängarna till förbudet menar istället att kommuner och landsting har ett ansvar att bistå med tobaksavvänjning till sina anställda, och i fallet med rökning, ett ansvar att förhindra passiv rökning som kan skada fler än brukarna.

Ett av de viktigaste argumenten till att behålla rökförbudet men inte snusförbudet är folkhälsan. En som debatterat detta är Marcus Persson, politiska redaktör för Östersunds-Posten.

”Rökning ger cancer och dödar. Snus ger gula tänder och bör inte brukas under graviditeten. Båda produkterna orsakar en skada, men respektive skadeverkan spelar i olika ligor. Sett ur skadeverkan är det som att jämföra en Porsche med en Peugeot”, skrev Marcus Persson i november 2014.

Moralism och förmynderi

Enligt många är snusförbudet i mångt och mycket en fråga om moralism och förmynderi. Det menar bland andra Peter Wolodarski, chefredaktör för Dagens Nyheter. ”Ständiga utmanare till förmynderipriset är de myndigheter som envisas med att diskutera snusförbud. Snuset är inte nyttigt, men dess skadeverkningar är omdiskuterade, det kan hjälpa folk att sluta röka – och det skadar, till skillnad från förmynderiet, bara den som frivilligt utsätter sig för det”, skrev Peter Wolodarski om snusförbudet i huvudledaren i Dagens Nyheter 31 december 2015.